Orättvist bestraffad

Det har varit en emotionellt jobbig dag och jag har sovit max 4h inatt, vilket verkligen inte är likt mig. Imorgon skulle jag rest till Sverige över julen, men pga rådande restriktioner, har jag tillsammans med min familj i Sverige tagit beslutet att stanna hemma. Jag älskar julen och ser alltid fram emot att få tillbringa tid med min familj, så det känns inte alls lätt. Just nu känns det inte rätt heller, och jag är så sjukt förbannad på alla dessa lockdowns och restriktioner. Vi har levt under extrema förhållanden i 9 månader nu, och det är dags att börja tänka mer långsiktigt - för allas skull. Viruset kommer inte att försvinna pga lockdowns, för i så fall skulle det redan gjort det. Klarar inte sjukvården av att hantera de sjuka, måste de få ett större stöd. Snabbutbilda fler läkare och sjuksköterskor. Bygg fler temporära sjukhus istället för att stänga igen ekonomin och skicka dessa pengar till de som blivit furloughed. Folk ska inte behöva förlora sina jobb, förlora rätten till socialt umgänge, sin rätt att resa fritt och sin vilja att levq. När blev det inte en självklarhet att kunna bestämma över sitt egna liv liksom.

Jag är alltså ilsken, trött, ledsen, irriterad och enormt besviken just nu. Men jag har tagit ett beslut som jag hoppas många andra också gör - att inte resa till Sverige från Storbritannien medan det pågår en virusmutation här som är väldigt smittsam. Så mycket som jag vill umgås med mina nära och kära i Sverige i jul, så vill jag också skydda dem. Fastän jag hade bokat covid-test på flygplatsen. Fastän jag aldrig träffar någon, och är säker på att jag är helt frisk. Jag vet inte vad mer jag kan göra, och jag är riktigt trött på att alltid vara den som följer alla reglerna när så många andra tydligt inte gör det. För hur annars kan så många fortfarande bli smittade av det här j*vla viruset?! Är säker på att resten av befolkningen går ut varje dag och slickar på varandra... I didn't get the memo. Jag känner mig som 10 år igen. Jag sitter på en lektion där två killar inte uppför sig, så resultatet blir att alla straffas och ingen får sluta tidigare. Orättvist bestraffad. Men det känns samtidigt bra att jag fattat ett beslut och slipper leva i ovisshet i flera veckor till. Nu ska jag meddela flygbolaget att jag avbokar min resa. Sen ska jag dricka kamomillte, lugna ner mig, och fortsätta att kämpa mig igenom det här helvetesåret.

Gillar

Kommentarer