När vi vill ha barn

En annan fråga jag ofta får är när jag och min man ska skaffa barn. Vi har ju varit gifta i 1,5 år nu och jag fyller 28 år i sommar.Vi äger vårt egna hem, har en stabil inkomst… Försöker vi skaffa barn? Vill vi ens ha barn? Frågorna är många.

Just barnfrågan är alltid den känsligaste frågan för många, ändå är det också den de flesta väljer att ställa. Jag förstår att folk är nyfikna. Jag själv är nyfiken på andra. Min nyfikenhet grundar sig dock i att jag är otroligt tveksam för att skaffa barn själv. Jag känner ingen i min närhet som har barn, och har ingen erfarenhet av barn.

Ge mig ett djur, vilket djur som helst, och jag kan ta hand om det. Ge mig någon annans barn och jag vet ingenting. Kan tycka väldigt små barn är söta, men för det mesta irriteras jag bara när de skriker på allmänna platser, springer runt i flygplansgången, eller mammor med barnvagnar som alltid är i vagen och inte bryr sig…

Så nej, jag och min man försöker inte skaffa barn, och har aldrig försökt. För mig skulle det vara ett väldigt stort och skrämmande beslut att en dag bara sluta med preventivmedel. Jag har aldrig “råkat” bli gravid innan, så jag tror starkt på att jag själv måste göra det där läskiga valet (att aktivt försöka) för att något ska hända, samtidigt som jag inte förstår hur man en dag bara kommer fram till den slutsatsen att “det är dags.”

Jag förstår de som alltid drömt om att bli mamma. Då är det kanske ett självklart steg, men för mig är graviditet, förlossning och att ansvara för någons annan liv på det sättet, bara väldigt skrämmande. Jag känner mig väldigt trygg just nu angående jobb, ekonomi, resor, hemmet och har svårt att se att en sådan stor förändring som att skaffa barn skulle göra mitt liv bättre. Vi bor ju i England och här är föräldrarledigheten väldigt kort. Dagis och skola kostar väldigt mycket pengar. Jag vet inte hur nyheten om en graviditet skulle tas emot på mitt jobb, och jag är rädd för att bli ersatt av någon annan och sedan aldrig komma tillbaka in i karriären.

Samtidigt är min mans högsta dröm att bli pappa, och jag har alltid sagt att jag vill ha minst ett barn. Jag vet ju att jag skulle bli den bästa mamman någonsin, innerst inne. Min rädsla för det osäkra har alltid funnits där, men jag har samtidigt alltid varit beslutsam att den inte ska vinna över mig. Jag var så blyg när jag var liten. Jag kom över det. Att flytta utomlands var också ett läskigt beslut, men jag klarade det. Allt jag gjort hittills i livet har jag ju klarat av. Det är ju därför jag sitter här idag och är så nöjd med mitt liv.

Så självklart tänker jag försöka bli gravid. En vacker dag. När, kan jag inte svara på just idag, men jag lovar mig själv att jag ska våga ta det steget en dag i framtiden.

Gillar

Kommentarer