När löven faller, flyger jag

Då har jag lämnat Västerås och Sverige för den här gången. Det var mysigt att träffa alla igen, men jag har också insett att jag nog aldrig kommer flytta tillbaka till Sverige igen. Som det känns nu. Familjen finns ju där, men bortsett från dem finns det ingenting där för mig som skulle få mig att må bättre än jag mår just nu. Jag gillar tystnaden och lugnet, men inte hela tiden. Jag kan bli galen på Londontrafiken, men det finns alltid något roligt att se eller göra endast en kort tunnelbanetur bort. I "orten" där jag växte upp finns ingenting. Jag hade en fantastisk barndom, men jag är inte 10 år längre. Mina drömmar kan inte längre uppfyllas av en svensk småstad.

Det bästa av allt; det är okej att känna så. Jag är väldigt nöjd med var jag befinner mig i livet just nu, och tycker jag har hittat en bra balans mellan jobb, resor, familj, ekonomi, personlig utveckling etc. Det är så härligt att känna så. Jag känner alltså ingen stress eller press över saker och ting, och jämför mig inte med någon annan. Jag har hittat ett inre lugn och en harmoni, som jag hoppas bara fortsätter att vara med mig och stärks ju äldre jag blir.

Ses till jul, Sverige! Jag hoppas det blir en riktigt vit jul.

Gillar

Kommentarer