När familjevänner går bort

6 månader senare är vi där igen. Ännu en vän till familjen har gått bort; en av mammas och pappas fotbollsvänner, och en person jag känt i nästan hela mitt liv.

Jag vill inte säga att jag blivit van, det låter så hemskt, men när den där chocken man först upplever när någon går bort nådde mig igen, kände jag igen den. Jag arbetade hemifrån när mamma ringde mig, mitt på dagen, och mitt hjärta slog så hårt i en halvtimme efteråt.

När vår andra vän gick bort i september, såg jag honom tre veckor innan han lämnade oss. Den här gången var det nästan tre veckor sedan igen, som jag såg henne senast. Som hon satt i vår soffa. Som vi pratade. Om allt möjligt. Det var en riktigt trevlig stund vi fick ihop; hon, jag och mamma. En stund jag är väldigt glad över, och en stund jag vet att hon uppskattade väldigt mycket med. Det fina kortet hon skrev till oss står än idag kvar på soffbordet. Jag valde att ha det framme för att påminnas om att folk faktiskt har besökt oss, relativt nyligen (under en lockdown kan det kännas ensamt och instängt). Nu betyder kortet ännu mer för oss.

Jag vill egentligen inte skriva att jag kände på mig att det var sista gången vi skulle ses. Det känns alldeles för brutalt och ärligt. Men samtidigt som jag alltid varit stolt över att jag är en logisk person, så är jag även känslig för energier. Jag kan definitivt inte förutspå framtiden, men jag litar starkt på min intuition och magkänsla. Ibland när jag träffar folk känner jag att jag borde säga och göra saker som kanske inte är helt självklara i just den situationen. Typ prata om det här, ge en extra komplimang idag, berätta ett skämt etc. Utan att gå in på det privat så känner jag att jag inte har någonting osagt eller ogjort när det kommer till vår vän. Det var menat att vi skulle ses för tre veckor sedan. En sista gång som blev en väldigt fin stund tillsammans.

Vårt bästa minne kommer nog dock förbli Skottland 2007, och vår shoppingdag i Glasgow. Jag var bara 15 år och hade svårt för den skottska dialekten, likaså hon. Vet inte hur många gånger det blev fel den dagen pg våra kommunikationssvårigheter. Det var en rolig resa.

Vila i frid nu, vår härliga Chelseavän. Det känns så overkligt att du är borta, men som sagt samtidigt fint att vi nyss sågs och fick den där sista stunden tillsammans för några veckor sedan. I slutändan är tyvärr allt vi har minnen, och i mitt minne - och i så många andras - kommer du ju alltid finns kvar., lika härlig som du var. Föralltid ❤️

Gillar

Kommentarer