Morgonmys

Jag gillar morgonen så mycket bättre i år än vad jag gjorde förra året vid den här tidpunkten. Det är mörkt när jag vaknar, men jag behöver inte äta frukost, sminka mig och ta mig ut i regnet innan halv 8. Jag behöver bara vakna och gå nedför trappen till mitt kontor på nedervåningen.

Där kan jag äta frukost samtidigt som jag svarar på mejl, osminkad och ofixad i håret. Det har ingen som helst betydelse. Det har inte regnat speciellt mycket på sistone, vilket är lite ovanligt för november, men när det väl gör det, älskar jag smattret på de stora rutorna precis bredvid mig. Ännu en påminnelse om att jag inte behöver gå ut innan solen gått upp eller när vädret är dåligt.

Jag njuuuter av alla dessa morgnar, hemma. Oftast är jag uppe innan marsvinen, och det är så fridfulllt att titta på hur djupt de sover. Det bästa ljudet i världen är att höra de tugga på hö samtidigt som jag skriver byggnadsmanualer. Ni vet hur valsång ska lindra ångest och få en att slappna av? Jag är säker på att marsvinstuggande har samma effekt.

Ja, jag gillar mina vardagsmorgnar hemma. Älskar vår mysiga lägenhet. Förra vintern (och vintern innan dess) var det så tråkigt att aldrig kunna se lägenheten i dagsljus på veckodagarna. Det var alltid mörkt när vi gick upp och mörkt när vi kom hem. Det är fortfarande så för min man som fortsatt arbetar på skolan, men för mig är allting annorlunda. Jag är så glad att vi har ett sådant fint hem under lockdown, det betyder så mycket. Och mina novembermorgnar känns fantastiska.

Morgonsol klockan 9. Hade solen stått här på sommaren (fast självklart mycket högre upp på himlen), så hade klockan varit 12. Nu ska jag sluta romantisera denna morgon, och arbeta istället. Hej!

Gillar