Mitt val av universitet

Varning för oskarpa bilder a la 2010, men det är helt sjukt att det är hela 7 år sedan jag och en vän reste till Portsmouth för att gå på öppet hus på University of Portsmouth’s Business School. Jag hade sökt lite olika program (alla inom business) på olika universitet i London och södra England, men Portsmouth lockade alla mest. Jag tog därför med mig en vän när vi hade påsklov och reste dit. Vi var där i fyra dagar och hann även med lite turistande i London, men tillbringade den mesta av tiden i just Portsmouth. Alla bilder är från den resan.

Det tog inte lång tid för mig att bli såld på universitetet eller staden. Jag hade varit där innan, när jag var 14, och självklart redan sett det “fina” med staden; typ Gunwharf Quays och Southsea Common. Och yes, jag gillar Portsmouth starkt på sommaren och våren, men det är samtidigt ett riktigt blåshål på hösten och vintern… Det som slog mig direkt med universitetet var att alla var så trevliga och professionella. De studenter jag träffade var där för att de alla var intresserade av ekonomi och företagande, men att de samtidigt gillade att festa (för ja, Portsmouth är ett känt party-uni…) och njuta av livet liksom. Work hard, play hard. Fina, moderna byggnader, trevliga professorer och bra halls of residence/student housing gjorde mitt val så mycket lättare.

Jag ville gå min egen väg efter IB; det gjorde jag väl även innan med, men med en IB examen i fickan förväntar folk sig att man ska gå på Oxford eller Cambridge. Inte University of Portsmouth. Jag sökte till ett så kallat “toppuniversitet” i England; London Imperial College, men jag kände inte att det var rätt så som Portsmouth kändes rätt. Därför blev det att studera I Portsmouth och 3 år av mitt liv som faktiskt blev mycket som jag forväntat mig. Jag studerade hårt på dagarna och festade på kvällarna. Det var väldigt skönt, jämfört med IB när det bara var plugg, plugg, plugg, och samtidigt kände man sig mer vuxen eftersom man flyttat hemifrån osv. Här kunde jag underhålla mig själv på ett annat vis. Träffade sjukt bra vänner (och en hel del idioter) under mina år där, och så träffade jag såklart min fästman.

Var det värt det? Frågan alla undrar. Det kostar väldigt mycket pengar att studera utomlands såklart, men eftersom jag vetat om att jag ville det enda sen jag var typ 12, hade jag sparat ihop tillräckligt för att betala allt själv. Jag har inget studielån på axlarna och har aldrig haft det. Så för mig har det inte varit en financial setback, men mitt val skulle kanske sett annorlunda ut om jag fått lov att ta ett lån. Nu när jag jobbar heltid kan jag allvarligt inte säga om universitetet i England verkligen är värt pengarna. Jag ser folk med andra bakgrunder som gör minst lika bra ifrån sig i karriären som mig. Jag skulle inte säga att jag är här idag bara för att jag gått universitetet. Ett par år på pappas företag och jag skulle kunna vara i samma sits, tror jag, även utan en universitetsbakgrund. Ibland verkar det nästan som att de som INTE gått universitetet har en ekonomisk fördel eftersom de kommit ut i arbetslivet (kunnat jobba heltid) mycket tidigare.

Men allt är inte pengar. De fester jag varit på, de människor jag träffat på vägen… Det går inte att byta med något och det skulle jag inte vilja heller. Har så sjukt fina, roliga, sjuka, mysiga minnen från min tid på universitetet!

Gillar

Kommentarer