Mitt hjärta blöder

För det första så blöder mitt hjärta på grund av valresultatet. Jag var säker på att alliansen skulle få en majoritet, men än är det ju inte helt klart. Utlandsrösterna (min röst!) ska också räknas. Sedan hoppas jag att M och KD tar emot SD och bildar regering. Jag tror det skulle bli en bra regering, och de som röstar på SD kan äntligen få sin röst hörd. På så sett tror jag det stödet kommer minsta vid nästa valår, men det går liksom inte längre att ignorera partiet. Skrika “rasister” hjälper inte, utan nu är det dags att komma med långsiktiga lösningar och kompromisser innan de blir sveriges största parti.

För det andra så vet jag att de inte är mina, men det är såklart sorligt att lämna ifrån sig marsvinen efter nästan 7 veckor tillsammans. Vi har ett väldigt special bond; de är tex så bekväma vid mig nu att de springer fram till mig när de är ute på golvet. Jag släpper ut dem minst en gång om dagen så det får röra på sig ordentligt och leka. De hukar sig och springer under TV bänken, hoppar över sopborsten, studsar på deras handduk som jag alltid lägger ut åt dem (de älskar det mjuka materialet), biter i mattor och gardiner när de tror att jag inte ser, och springer ut i köket för att få en godbit (gurka, morot, spenat eller paprika) direkt från kylskåpet. Tränar man marsvin kan de verkligen bli som små hundar.

Det är väl därför inte konstigt att jag kommer sakna dem. Att jag kommer sakna att ha någon där som alltid skriker på mig när jag prasslar med plast, eller kommer springandes emot mig när jag kommer hem från jobbet. Men så länge de saknar mig mindre än jag saknar dem är det okej. Vi ses igen om ett par veckor, och framöver blir det nog så att de är här varannan eller var tredje helg igen. Tills dess får jag försöka att inte tänka på den olidliga tystnaden som kommer eka varje gång jag öppnar ytterdörren och stiger in… Så sorligt.

Men som sagt, så länge de mår bra på skolan, mår jag också bra. Det har varit en underbar sommar med marsvinen och de har verkligen blivit en del av mitt hem, min familj, och jag är så glad att jag fått tagit hand om dessa gosiga små fluffbollar så pass länge utan avbrott. Det är så härligt med husdjur. Synd att min man inte gillar katter och att vi inte har tid för en hund, annars hade nog huset varit fyllt med små liv om jag fick bestämma 💕 Kan ärligt säga att jag tycker mer om djur än om människor. Är så trött på människor (speciellt efter valet!), men det är väl samtidigt en annan historia. Nu ska jag pressa mig igenom veckan, och sedan åker vi bort över helgen. Hemma bra, men härligt att få ut och resa lite.

Gillar