Mina twenties

I mina early twenties gick jag på University of Portsmouth där jag studerade Business Development. Jag hade aldrig siktet inställt på att starta mitt egna företag, men jag var riktigt intresserad av strategi, marknadsföring och management consulting i små till medelstora företag. Universitetet var en fantastisk tidsperiod i mitt liv. Utmanade på många vis, men också väldigt lärogivande. Jag fick lära känna många nya människor, träffade min man, tog universitetsexamen med bra betyg, lärde mig att bo ensam och med andra, osv osv. I worked hard and I played hard.

Efter universitetet var jag trött på England och jag ville hem till Sverige. Så jag flyttade hem till mina föräldrar som 22-åring, där jag bodde i ett år medan jag jobbade och försökte lista ut vad jag ville göra med mitt liv härnäst. Trots universitetsexamen, var det svårt för mig att få jobb. Här var jag kanske lite naiv och samtidigt kaxig som trodde att jag nu skulle kunna komma hem till Sverige och plocka på mig vilket jobb som helst. Under det året jag bodde hemma, arbetade jag med flera deltidsjobb inom försäljning och administration. Inget som gav mig speciellt mycket. De pengarna jag tjänade använde jag direkt för att flyga fram och tillbaka till England för att hälsa på min man som gick sitt sista år på universitetet. Kände direkt att jag inte skulle "lyckas" med något om jag stannade kvar där - vad Sverige hade att erbjuda mig just då var för litet för mig och mina drömmar - så jag sökte mig tillbaka till England och till min man. Ett långdistansförhållande i ett år var inte idealiskt, men vi hälsade som sagt på varandra ofta, och eftersom vi båda hade som mål att flytta ihop inom en snar framtid, så tog vi oss igenom det.

Jag fick faktiskt uppleva en hel svensk vinter som 22-åring, då jag bodde och arbetade i Sverige.

Jag fick ett jobb som marknadsföringstrainee i London och flyttade in med min man och hans svärföräldrar. Där bodde vi i ett år medan vi sparade ihop pengar till en egen lägenhet. Redan efter ett par veckor var mitt jobb så mycket mer intressant och givande än alla andra jobb jag haft i Sverige sedan jag slutade universitetet ett år tidigare. England kändes rätt igen. Jag kommer ihåg att jag fick ut £1200 i månaden, och av dessa lyckades jag spara £1000. Det betydde att mitt sparkonto växte fort, och det var jag glad för. Fastän min svärfamilj var snäll som lät mig bo där, saknade jag friheten med att kunna laga mat själv, tvätta mina egna kläder etc. På två år gick jag från att vara självständig till att bo med mina föräldrar och sedan svärföräldrarna. Min svärmor var så snäll som alltid ville laga mat åt mig, men jag längtade så mycket efter att bli mer självständig igen. Få bo i en egen lägenhet med min man. Få vara vuxen på riktigt. Jag började gå till jobbet för att spara £60 i bussresor i månaden. Fastän det tog mig 40min. Tog med mig mackor till lunch varje dag. Jag sparade allt jag kunde för att jag var fast besluten att bli ekonomiskt "oberoende" så fort som möjligt, så att jag kunde stå på egna ben igen. Dock lyckades jag samtidigt ha roligt. Jag och min man reste både till Paris och Kroatien under den här tiden. Två resor som bara var början på alla underbara resor vi skulle göra tillsammans.

När jag fyllde 24 hade jag fått ett fast jobb med en stabilare inkomst. Jag och min man flyttade då till vår egna lägenhet; i det mysiga området vi fortfarande bor i idag. Då jag började intressera mig mer för arkitektur och inredning, lyckades jag även haffa åt mig ett jobb som projektassistent på företaget jag jobbade på. Det var dags att lämna hemsideuppdateringarna, nyhetsbreven och kunddatabasen bakom mig, och faktiskt ta del av all byggnadsinformation som mitt företag har hand om. Ritningar, möbler, manualer vid ombyggnation. Plötsligt blev jag en expert på kontorsrenoveringar, och jag fick börja arbeta med stora kunder så som Selfridges och Deutsche Bank vilket var så spännande och utmanande på samma gång. Jag både älskade och hatade tiden i Canary Wharf.

Köket i vår första lägenhet. Den lilla 2:an på Denmark Road.

Jag trivdes så bra med att bo tillsammans med min man i vår alldeles egna lägenhet. Kommer ihåg hur jag såg lägenheten som min empty canvas när vi flyttade in. Äntligen skulle jag få leva ut några av mina inredningsdrömmar. När jag hade bott hos svärfamiljen hade jag fyllt en hel rosa pärm med inspiration och idéer om just inredning, och jag visste precis hur jag ville att mitt första egna hem skulle se ut. Mycket mörka, svarta möbler, för fastän det då var trendigt med vitt har jag alltid gillat den mer mörka, maskulina stilen. Den första lördagen i lägenheten tillbringade vi på Ikea. Köpte sängbord, soffa, tallrikar, skohylla, vinglas och handdukar... Det var så mysigt.

På nyårsaftonen 2015, efter vi bott tillsammans i vår egna lägenhet i några månader, så friade min man till mig. Vi var i Sverige och han gick ned på knä på en snöig cykelväg bakom min mormor och morfars hus. En väg jag gått på så många gånger när jag var liten. Det kändes så speciellt och vackert för mig.

När jag tittar tillbaka på mina twenties så har jag åstadkommit mycket, men samtidigt inte stressat. När vi förlovade oss ville jag vara fokuserad på att bara vara förlovad ett tag. Vi började därför inte planera för bröllop förrän ett år senare, och gifte oss i augusti 2017, 1 1/2 år efter förlovningen. Jag var alltså 20 år när jag träffade min man, 24 när vi förlovade oss och 26 när vi gifte oss. Det känns så perfekt när jag tänker tillbaka på det. Som om det alltid var menat så. Vem vet om och när vi får barn, men det är inte heller någon brådska. Vi fortsätter göra livet på vårt sätt, och det har fungerat så bra för oss hittills.

Att gifta mig med min man är nog det bästa som hänt mig i mina twenties. Vilken underbar dag.

Min morfar gick bort när jag var 25 år gammal, ett år innan vårt bröllop, och det är definitivt den händelse som varit jobbigast för mig under alla dessa år. Han stod mig så nära. Jag var ju första barnbarnet, och enda flickan. Jag var ju morfars lilla flicka, alltid. Saknar honom fortfarande så mycket, och det är en saknad jag kommer få bära med mig livet ut. Men i saknaden finner jag även en enorm tacksamhet att jag fick ha just honom som min morfar och förebild. I hela 25 år.

I arbetslivet arbetade jag mig uppåt till projektledare, där jag befinner mig än idag. Det är ett väldigt varierande arbete, där jag får hantera byggnadsinformation för olika kunder i den kommersiella sektorn. Jag har arbetat på renoveringar av KPMGs kontor, Facebooks högkvarter, Londons stadshus, den välkända Victoria Palace Theatre... För mig har alla byggnader en historia och en framtid. Tänk att få välja färg och skriva om tyget i stolarna på en teater som tar hundratusentals besökare varje år. Tänk att få se något på papper bli verklighet framför dina ögon. Ni som älskar arkitektur och inredning förstår vad jag menar utan att jag går in för djupt på vad jag egentligen gör om dagarna. Det är mycket säkerhet och sekretess involverat när man arbetar med stora byggnader i centrala London.

Jag bytte ut sliskiga cocktails mot vin. Och nu det senaste året dricker jag helst Champagne eller Prosecco, dock väldigt sällan.

Innan jag och min man gifte oss, köpte vi en 3,5-miljoners lägenhet som ligger runt hörnet från den förra lägenheten. En 3:a, som vi inredde så otroligt fint, och som jag älskar så mycket än idag. Den här lägenheten betyder så mycket för mig, och jag har verkligen uppskattat att bo så fint under lockdown. Förutom vårt underbara hem, och att det gått väldigt bra på arbetsfronten, så har jag även rest mycket i mina twenties. 16 länder har jag besökt, bland annat USA, Belgien, Frankrike, Italien, Monaco, Tjeckien, Österrike, Grekland... Jag älskar att resa. Favoritplatsen hittills är nog New York eller den Franska Rivieran, med Monaco inräknat.

Jag har nu ett litet år kvar på mina twenties, och jag ska njuta av det till fullo med min man, mina marsvin, mina vänner och familj. Jag har ingen åldersnoja utan ser fram emot att bli 30 nästa år. Jag tycker det passar mig på något vis. Jag har idag ingen motivation till att festa eller dricka mycket alkohol. Jag vill hellre spendera mina pengar på resor och designerväskor. Stanna hemma och laga en god paj. Skaffa en herb garden. Vara lite mer mogen och sofistikerad helt enkelt. Men först har jag som sagt 2 veckor kvar som 28-åring, och ett helt år som 29😊

Gillar

Kommentarer