Min passion

Jag följer alldeles för många inredningskonton på Instagram, men inredning är ju så kul och en stor inspiration för mig både på jobbet och fritiden. Jag längtar verkligen efter den dagen då jag får inreda mitt alldeles egna hem, precis så som jag vill ha det. Men mycket i livet ska stämma innan dess, och jag blir snurrig i huvudet av bara tanken.

Jag tycker det är svårt med ordet “passion” och den konstanta frågan om vad din passion i livet egentligen är. Jag har ingen direkt “passion”, utan saker jag gillar att göra/ta mig tid för, samt saker jag inte gillar. Arkitektur och inredning är intressant att arbeta med, och det som gör mitt heltidsjobb meningsfullt, men jag kommer aldrig bli en “äkta” arktiekt eller inredningsdesigner. Det tror jag inte. Det intressanta med mitt jobb är ju att jag får se mycket olika perspektiv av de ombyggnadstioner/nybyggen som görs. Jag agerar som en konsult (ibland projektledare) för arkitekter, byggnadsarbetare, ingenjörer och tekniker, eftersom jag har hand om all byggnadsdokumentation. Att gå från den första ritningen hur “shell and core” ska se ut (väggar och golv) till att sista möblerna/ detaljerna ska fixas, är ganska spännande, men jag skulle inte säga att jag arbetar med min “passion” i livet, eller någonsin kommer göra det. För jag vet seriöst inte vad det är.

Instagramsamarbeten och marknadsföring har varit roligt (fastän det blivit mindre och mindre på sista tiden). Varje gång jag får chansen att tjäna pengar tar jag den, men samtidigt är “på-sidan-av-projekten” ingen direkt passion heller. Ibland känner jag för att göra vissa saker helt enkelt, och ibland inte. Vissa brinner för att sjunga, vissa brinner för att hjälpa andra. Min motivation ligger i att hela tiden förbättra min ekonomi. En typ av “The American Dream” fastän jag inte bor i USA. Jag vill resa utomlands mycket, äta god mat och aldrig oroa mig för pengar. Jag vill ha det livet jag har idag, fast med en ännu större ekonomisk säkerhet. Kunna skaffa en familj i framtiden, och ge mina barn den bästa starten i livet. Att skaffa barn är ingen rättighet, tycker inte jag. Jag anser att man måste ha en stark ekonomisk grund att stå på först, ett ännu starkare förhållande till, i mitt fall, pappan till mina barn, samtidigt som att man ska känna sig själv väl osv osv. Min kravlista goes on and on, och kanske är det just mina krav på mig själv som är min passion i livet.

Jag spenderar mycket tid på inredningssidor, och hjälper andra med små inredningsprojekt, eftersom jag tycker om det. Jag går hem från jobbet med ett leende på läpparna ibland, då någon valt att ta mitt råd angående en matta, soffa eller vilken liten detalj som helst. Men min passion är inte inredning, utan att organisera mig själv och mitt liv, förbättra mig och växa som person i vad jag än gör, samtidigt som min ekonomi också växer med mig. Det gör mig lycklig. Så om passion måste vara något man jobbar med, kan det då vara att jobba på sig själv?

Gillar

Kommentarer