Lypsylberoendet

Jag skulle inte säga att jag är beroende av någonting – förutom lypsyl. Det började när jag var 15 år gammal och bestämde mig för att pierca läppen. Jag hade en stav i (labretpiercing), i några månader, innan jag tyckte det vore coolt att köpa en guldring. Det var då mina läppar började torkas ut. Jag använde mer och mer lypsyl utan att ens tänka på det, och sedan blev det min drog. 12 ½ år senare smetar jag fortfarande på lypsyl troligvis 5-15 gånger om dagen. Inklusive på morgonen (det första jag gör när jag vaknar) och kvällen (det sista jag gör innan jag somnar).

Använder jag inte lypsyl när jag känner att jag behöver det, blir läpparna roda, svider och jag kan inte tänka på något annat än att jag behöver mitt kära lypsyl. Nuuuu. Därför äger jag många lyspyl, och jag har placerat ut dessa lite överallt på strategiska ställen så att jag aldrig ska behöva vara utan det en längre tid. Man vet ju aldrig när läpparna bestämmer sig för att bli torra, röda och skrika efter mer lypsyl.

Ställen där jag alltid har lypsyl på är:

Nattduksbordet – eftersom att smeta på lypsyl är det första och sista jag gör på dagarna.

Jackfickorna – jag räknade att jag har lypsyl i tre av jackorna som jag använder mest. Så ett i vinterjackan, ett i höst/vårkappan och ett i skinnjackan.

Väskorna – har ett i den stora Michael Kors-väskan (jobbarväskan), och ett i den lilla.

Sminkväskan – här har jag mitt Dior lypsyl.

Badrumsskåpet – här finns mitt “extralager”. Två oöppnade lypsyl om något stift någon annanstans plötsligt tar slut. Sedan har jag också ett sollypsyl här, med uv-skydd, och som jag använder på sommaren/solsemestern.

Bilen – självklart finns det även ett lypsyl i bilen.

Kontoret– och självklart ett i skrivbordslådan på jobbet.

Hemma hos mamma och pappa – där finns det två stycken i nattduksbordet i gästrummet.

Hemma hos min bror – där har jag ställt ett lypsyl i hans badrumsskåp.

Hemma hos min mormor – där har jag också ett av någon anledning.

Jag äger alltså 16 lypsyl…

Mina favoritmärken är:

1. På första plats måste jag otippat lägga ett lyspyl som heter Pearl Shine (frå​n Sence Beauty) och kan köpas i 2-pack på Dollarstore för 10kr. Alltså TVÅPACK för 10 KRONOR. Eftersom jag förknippar röda läppar med torrhet och sveda, tycker jag läpparna är så mycket finare när de är ljusrosa. Pearly Shine har den där perfekta ljusrosa färgen jag vill åt, samtidigt som det är ett väldigt mjukt och lent lypsyl. Räcker inte lika länge som andra lypsyler eftersom det är ganska smetigt, men OMG, det kostar liksom 10kr att köpa två nya och jag älskar smeten!!

2. På andraplats kommer Nivea’s Pearly Shine (som jag antar att Pearl Shine försökt kopiera i namn och färg). Det här lypsylet har jag använt i många, många år, och jag älskar det eftersom även detta har en fin, ljusrosa nyans som verkligen passar mig. Det har ett “hårdare” stift än Pearl Shine, och räcker därför längre. Dock tycker jag inte färgen blir lika ljusrosa som Dollarstore’s Pearl Shine, och det både syns och känns att jag använder lypsyl istället för att misstas för läppglans.

3. På tredje plats kommer Dior’s Lip Addiction. Det märks att det är kvalité i det här lypsylet, och glosset gör att det inte alls känns eller ser ut som lypsyl, fastän det vårdar svullna, irriterade läppar. Ett stort minus är dock färgen. Jag köpte det ljusaste rosa de hade i kollektionen, men det ser mörkrosa ut på läpparna och är därför lite för mörkt för mig. Jag har alltid haft problem med att hitta den där perfekta, ljusrosa nyansen… Synd, för allt annat med lyspylet är perfekt.

Gillar