Låtsasfesten

Älskar livet På Läktaren, och är lite ledsen att de valt att lägga ner podden. Jag är dock en sen lyssnare, så jag har några avsnitt kvar att gå igenom från ett år sedan. Lyssnade nyss på ett avsnitt där de pratade om att man låtsas att det är fest när man är intresserad av en kille och vet att han ska ut. Det spelar ingen roll att man egentligen inte skulle ut den kvällen och att ingen annan vill gå ut. Ska han ut, ska jag också ut, vem som helst ska med, och så är det bara!

Det är så sant, eftersom det var precis så jag fick min man. Jag kommer ihåg det så väl. Den 25 maj 2012 hade vi inte setts på över två veckor och jag var rädd för att han skulle glömma bort mig. Men den här måndagskvällen skulle han ut med sina vänner, och jag fick bara lov att ta min chans (man tänkte ju att han garanterat kommer träffa någon annan just den kvällen, om inte jag var där 😉)

Jag och mina coursemates hade skrivit en lång exam tidigare den dagen, och ingen var taggad på att gå ut. Mina housemates ville bara sitta i soffan, äta glass och se på en film. Jag kunde ju inte gå ut själv (hade sett alldeles för desperat ut), så jag scrollade febrilt igenom mina facebookvänner efter någon, ANYONE, som skulle kunna tänka sig att gå ut om ett par timmar (ja, inte alls desperat…). Jag ville helst haka på några som redan skulle ut, så att jag inte bara bjöd ut en person och sedan lämnade henne/honom helt själv på dansgolvet för att umgås med min man hela kvällen. Jag var inte så elak.

Hittade en person som jag hade ett par seminarier ihop med, som skrev att hon längtade ihjäl sig efter att få träffa Jamie Lang samma kväll. Jamie Lang (från Made In Chelsea) skulle nämligen hänga i VIP-avdelningen ute på klubben, och han blev min räddning. Har aldrig sett Made In Chelsea, men han är typ anledningen att jag och min blev tillsammans. Tack Jamie. Jag var den enda tjejen den kvällen som inte befann sig i VIP-avdelningen pga dig...

Jag skrev till min nyfunna vän och frågade om jag fick hänga med henne ut. Hon skulle ut med sina housemates och de skulle ha förfest i deras hus, så allt var perfekt. Jag hade den perfekta cover storyn utifall min man undrade vad jag gjorde ute på klubben, eller om han inte alls ville umgås med mig, så kände jag i alla fall någon annan där ute i vimlet.

Vi kom in i klubben och mina “vänner” släppte av mig vid min man (så att han skulle se att jag inte kommit dit själv!) innan de började köa för att träffa Jamie. Jag umgicks med min man hela kvällen. Någon gång frågade han väl mig om jag inte ville gå tillbaka till mina vänner som jag kommit dit med, och jag bara “näää, de är ju bara här för Jamie” ;)

Det tog väl några månader innan han undrade vilka jag egentligen gått ut med den kvällen eftersom han aldrig träffat dem igen. Då förklarade jag allt; när killen du gillar ska ut måste du själv bara ut till varje pris, samtidigt som du såklart inte vill se alltför desperat ut. Finns det ingen fest, hittar du på en fest. Vill inga vänner ut, hittar du på nya vänner. Whatever. Universitetslivet lekte.

Det som jag verkligen kan sakna med den tiden i mitt liv är att det aldrig blev ensamt eller långtråkigt. Och det var så lätt latt att skaffa nya vänner - om endast för en kväll 😉

Gillar