Land's End

Efter vi varit i St. Ives och på Polgoon Vineyard, så bestämde vi oss spontant för att även besöka Land's End. Vi var ju i närheten.

Den blåa pricken på kartan visar vårt hotell, och den röda pricken Land's End - Englands sydligaste, samt västligaste punkt. Det känns lite häftigt att ha varit där, och stått och tittat ut över atlantens höga vågor.

Självklart fanns det en pub även där - Englands sista pub, eller första, beroende på hur man ser på det. Vi gick inte in där; istället köpte vi varsin Cornish Ice Cream. Jag med smak av cookies & cream, och min man med mintsmak.

Det var en utmaning att äta glass med Atlantens kraftiga vindar, men roligt. Om jag tyckte det blåste mycket i hela Cornwall, så var det ändå inget emot hur mycket det blåste här. Atlanten omringade oss på tre sidor, och vi stod mitt i stormen Ellens öga haha.

Vyerna i Land's Ens var fantastiska.

Jag fick lov att smygfota ett par som radade upp deras tre hundar för en familjebild. Det såg så gulligt ut. Igen; jag vill ha en hund!

Min man framför Land's Ends-skylten. Mitt älskade New York var "bara" 506 mil bort.

Det blåste sååå mycket, men vi fick lov att i alla fall försöka få en bild på oss, ståendes på klippan på Englands sydligaste punkt.

Gillar

Kommentarer