Jag spydde ner kontoret

Jag och en vän pratade i söndags om vad vi egentligen tycker och tänker om måndagar. Jag sa att jag tycker de är oförutsägbara; vad som helst kan hända på jobbet, och det brukar sätta tonen för resten av veckan. Om det kommer bli en lugn eller stressig, tråkig eller rolig vecka.

Jag hade rätt i att min måndag blev väldigt oförutsägbar. Jag vaknade på morgonen – som vanligt. Gick till jobbet med en podcast i öronen – som vanligt. Jobbade på i fyra timmar – som vanligt. Och sedan vändes hela min dag upp och ner (när min mage bestämde sig för att vända sig ut och in…).

Med 40min kvar till lunch börjar jag få ont i magen. I några minuter blir den ömmande magen bara mer smärtsam, och jag får kallsvettningar och börjar skaka. Sedan kommer illamåendet. Jag fick springa in på toaletten och spy. Flera gånger. Förstod inte hur jag kunde spy så mycket när jag endast ätit en banan den morgonen. Det fanns ju ingenting i min mage att spy upp. Efter 10 minuter kommer en orolig kollega in, och jag berättar att det bara är en kraftig mensvärk. När jag äntligen spytt färdigt, ytterligare 10 minuter senare, kör hon hem mig så jag får lägga mig ner hemma i soffan med vetekuddar och vetetofflor, och vila bort smärtan.

Det här har ju hänt mig flera gånger, men skillnaden den här gången var att jag inte hade mens (fastän jag sa det till mina kollegor). Jag väntade på den, den var en dag sen, men den hade inte kommit än. “Det kan inte vara så att du är gravid?” Frågade min kollega mig medan hon körde mig hem. “Nej, nej nej..” Svarade jag. “Det är mensvärk.” I mitt huvud tänkte jag dock på annat. Tänk om jag faktiskt var gravid? Istället för att mensen kommer, blir jag illamående och spyr... Det låter ju lite konstigt, och därför ville jag inte vara alltför ärlig om min situation, och sa att jag redan hade mens.

När jag kom hem hade illamåendet och skakningarna släppt. Magen gjorde fortfarande ont, men jag kände mig stark och "mig själv" igen. Funderade på om det kunde vara magsjuka eller matförgiftning - men det enda jag ätit/druckit var en kopp kaffe, en banan och några glas vatten. Jag tyckte hela situationen var väldigt mystiskt. Jag mådde bra ena sekunden, för att sedan kaskadspy den andra.

Jag vet inte varför, men jag har fått ett inre lugn på senaste tiden. Hade det här hänt mig för 2-3 år sedan, hade jag direkt sprungit till närmsta apotek och köpt graviditetstest. Sedan hade jag skämts för att jag spytt inför en kollega, att halva kontoret hört mig spy inne på toaletten. Idag bryr jag mig inte alls. Jag får ibland kraftiga menssmärtor, och min kropp svarar på smärtan genom att spy. Varfor ska jag skämmas för det? Det händer MÅNGA, och det är ofta väldigt oförutsägbart. Lika fort som jag mådde dåligt i förrgår, lika fort mådde jag sedan bra när min mens bestämde sig för att komma.

Varfor är det en del av kulturen i England att man ska skämmas när man mår dåligt? Att man ska jobba med 40-graders feber? Att man inte får prata om mensvärk? Jag tillbringar 45h i veckan på jobbet. Det är omänskligt att man ska må bra varje timme, varje dag, varje vecka, året ut.

Gillar