Jag söker “mittemellan” relationer

Jag har märkt att jag tappat kontakten med många engelska tjejkompisar. Vänner jag umgicks mycket med förut, men som jag nu växt ifrån. Det är tråkigt när man känner att man inte kan relatera till varandra längre, men sånt är livet. Man måste få växa och gå vidare. Jag är också helt säker på att det är mitt fel – det är jag som har ändrats, inte dem. Det jag också har märkt är att det är så mycket lättare att ha intressanta, intelligenta konversationer med mina svenska vänner i åldern 25-28 år, än de engelska i samma åldersgrupp. Mognar vi svenskor tidigare? Jag tror det.

Att festa mycket var underbart på universitetet, men när den perioden var över såg jag fram emot nästa steg i livet. Nu värdesätter jag tex ett glas vin på ett helt annat sätt. Att dricka ett glas för att det är gott, och må bra dagen efter är normalt, istället för att sova bort hela helgen, må illa och äta dåligt. När jag ser mina vänner vill jag umgås på riktigt; prata, ha djupa diskussioner, ventilera om allt möjligt. Inte dricka mig full och tappa bort dem efter halva kvällen. De engelska vänner jag har verkar vara kvar i universitetsåren. Skillnaden är att de tjänar mer pengar, så de kan spendera mer pengar på alkohol (enligt deras tänk). Jag känner inte att vi kan prata ekonomi, eller något seriöst ämne överhuvudtaget. Det enda de vill göra är att festa och dricka, och fortfarande bete sig som 18-åringar.

Varför? Ett svar kan ju vara att jag gick på ett partyuniversitet som lockar just den typen av människor, men jag tror det ligger i den engelska kulturen att inte växa upp lika fort som vi gör i sverige. I sverige har många av mina klasskamrater från barndomstiden barn och hus. Att få sitt första barn som 20-åring är inte ovanligt. Men här i England är det ovanligt. Här SKA man gå på universitetet tills man fyller 21. Sedan MÅSTE man arbeta och slita allt man har i många år för att man ska ha råd att spara ihop till en lägenhet. Ett hus i en svensk småstad kostar vad en lägenhet kostar här. Många singlar bor hemma hos mamma och pappa tills de närmar sig 30. Min man har erkänt att om han inte hade mig, hade han troligtvis bott kvar hemma hos sin mamma och pappa just nu, för att slippa kasta pengar på dyra hyror. De vuxnas svar på 26-åringar som kämpar med ekonomin här är att “du är fortfarande väldigt ung”, medan 26-åringar i sverige som inte ägnat en tanke på barn och hus måste “växa upp.” Det är två olika kulturer helt enkelt.

Jag är fast någonstans mittemellan. Där jag är fokuserad på att göra det jag vill, i min takt. Jag brottas inte med min ekonomi och att försöka få ihop det varje månad. Jag äger mitt hem, men jag är inte redo for barn. Jag gillar att resa, se världen och bo på 4-stjärniga hotell. Jag bokar alltså inte de billigaste partyresorna, men inte de dyraste hotellen i Santorini heller. Jag befinner mig någonstans mittemellan allt, och jag tror det är just det som gör det svårt för mig att hitta vänner som verkligen förstår mig här, och kan relatera till mig, mitt liv och mina val. Jag har några stycken, och just nu är de alla svenskor som är i ett förhållande, och som gillar att resa och diskutera jobb och ekonomi precis som jag.

Jag blev uppfostrad till att gå min egna väg. Men ibland kan den vägen vara ganska ensam. Det känns som om jag hela livet varit först (och ensam) med allt bland mina vänner – ha en pojkvän, dricka för mycket, flytta hemifrån, förlova mig, gifta mig, köpa boende etc. Jag verkar fortsätta på samma spår, och ibland hänger inte andra med. Eller så hänger inte jag med de andra (vilket som). Det har resulterat i många korta vänskaper, eftersom jag alltid har haft svårt att relatera till de flesta. De flesta är inte som jag. De tycker, tänker och prioriterar annorlunda. Samtidigt tror jag det är bra att inte ha exakt samma vänskapskrets hela livet. Vi alla behöver omringa oss av personer som utmanar oss på olika sätt och vis. Känner man att man inte får ut något mer av en relation – ja, då är det väl bättre att gå vidare? Att göra slut med "vänner" är svårt, men när man är alldeles för olika och inte mår bra i varandras sällskap längre, är det nog den bästa och mognaste vägen att ta. 

Gillar

Kommentarer