Jag lämnade bröllopet tidigt...

Idag var det dags för bröllop i Dorking! Min mans äldsta barndomsvän gifte sig och min man var best man. Det var ett trevligt bröllop, och man kunde verkligen se hur lyckliga bruden och brudgummen var. Det är ju det som räknas! Som gäst hade jag dock inte en speciellt trevlig dag, så jag valde att åka hem direkt efter första dansen. Kanske har jag lyssnat för mycket på Rebecca Stella och Vanessas podcast (min favoritpodd!) men de har själva åkt hem från bröllop tidigt, så jag kände att jag också kan göra det 😉 Skämt åsido hade jag verkligen försökt i flera timmar att lära känna folk och ha roligt, men när jag hamnade själv med hästarna för 18:e gången bestämde jag mig för att det räckte, och jag åkte hem.
Men jag tar det från början: Jag gick upp, åt frukost och gjorde mig i ordning för bröllopet - helt själv. Jag tog en taxi till kyrkan - helt själv. Lyckades hitta några att småprata med innan vigseln, och några andra efter, då det serverades juice och cupcakes, men jag kände mig samtidigt ganska utanför. Efter en lång väntan på att brudparet och hela följet skulle vara klara med fotograferingen, fick vi äntligen åka till ladan där middagen och festen skulle hållas. Blev inte förvånad, men samtidigt lite besviken att jag blivit placerad vid bordet längst bort från brudparet och min man. Jag kunde varken se dem eller min man från där jag satt.
Det var mycket väntan under det här bröllopet. Mycket förvirring om vad som skulle hända när. Så medan vi väntade på tal och middag försökte jag småprata med några igen, men mitt fokus hamnade väldigt snabbt på hästarna som gick i en hage precis bredvid öppningen till ladan. De var så nyfikna, så sociala, så härliga. Där stod jag och klappade och pratade med dem i säkert en halvtimme innan jag kom på mig själv att "visst ja... Jag är ju på ett bröllop. Jag kanske borde hitta några människor att prata med..."
Middagen var sedan en grillbuffé, bestående av hamburgare, korv med bröd, grillat fläsk och grillad kyckling. Vi fick sedan också en god dessert, bestående av kaffe och chokladmousse. Efter middagen hoppades jag att min man skulle kunna hänga med mig lite, men nej, han befann sig i ett separat hus och blåste upp ballonger... När jag hamnade vid hästarna igen (mina nya bästisar), bestämde jag mig för att tacka för mig och åka hem. Jag kanske bara är självisk, men jag tycker det var riktigt dåligt att separera mig och min man under HELA dagen. Jag skulle aldrig separera par på ett bröllop, vilket jag inte heller gjorde på mitt, och speciellt när den ena inte känner någon! Hur mycket jag än hade velat fråga en viss person om hon ville vara min brudtärna, så gjorde jag inte det för att jag inte ville att hennes pojkvän skulle känna sig utanför. Jag ville ju jättegärna ha honom där med. Förstår såklart att brudparet får göra som de vill på sin stora dag, men jag hade seriöst inte tagit illa upp om jag inte blivit bjuden överhuvudtaget på det här bröllopet. Kände ingen, fick max en minut med brudparet, hann säga till min man att min taxi kommer om 5min och jag åker hem. That's it... All kärlek till brudparet och deras vänner och familj. Jag passade tyvärr bara inte in.

Gillar

Kommentarer