Inget äktenskapsförord

De flesta håller säkert inte med mig om att jag gjort rätt, när jag säger att jag och min man valde att inte skriva några som helst äktenskapsförord innan vi gifte oss. Vad som var hans blev mitt, och vad som var mitt blev hans helt enkelt. Riskabelt? Nej. Fel? Nej, inte för oss.

Vi har känt varandra sedan vi gick på universitetet. Vår ekonomi såg liknande ut då. Sedan började vi jobba och flyttade in tillsammans. Vår ekonomi såg fortfarande väldigt lika ut. Så fort vi flyttade in tillsammans öppnade vi ett gemensamt bankkonto, dit vi förde över lika mycket pengar varje månad som skulle gå till räkningar och mat. När vi är ute tillsammans betalar jag ibland, min man ibland, men oftast betalar vi med det gemensamma kortet. Alltså delar vi på de flesta kostnaderna här i livet och har gjort det en längre tid utan problem.

Vi har dessutom ett väldigt lika synsett på pengar. Att bara för att vi har pengar, ska inte allt spenderas. Att spara inför framtiden är så viktigt. Det är så vi kan bygga ett stadigt liv tillsammans. Vi har dock separata sparkonton eftersom vi båda gillar att ha kontroll och spara pengar på olika sätt.

Men om vi båda tycker om att ha kontroll över våra pengar, borde vi då inte skrivit ett äktenskapsförord? Nej, vi anser inte det. När jag flyttade in med min man hade jag väldigt lite sparpengar. Jag tjänade dock mer pengar än honom. Han hade mer sparpengar än mig, tjänade mindre pengar, samt hade ett studielån att betala av. Själv valde jag att inte ta ett studielån utan studera på mina sparpengar istället. När vi jämförde var ekonomi såg våra situationer ganska lika ut.

Under de år vi sedan varit tillsammans har jag tjänat mer än min man, min man har tjänat mer än mig, jag har kunnat spara mer, han har kunnat spara mer osv. Vi har hela tiden balanserat ut varandra. Därför var det kanske inte så konstigt att ingen av oss ville ha ett äktenskapsförord innan vi gifte oss. Går vi skilda vägar någon gång (vilket vi såklart båda aldrig tror kommer hända), så delar vi 50/50 på allt. Och om han har lyckats tjäna ihop mycket, mycket mer pengar än mig under tiden, så självklart skulle jag inte begära att dessa pengar var “mina.”

Har svårt att se att vi skulle hamna i mitten av en tuff skilsmässa där vi förlorat så mycket respekt mot varandra att vi skulle försöka försätta den andra i konkurs. Det ligger inte ens i våra personligheter att höja rösten åt varandra, eller åt någon annan för den delen. Jag hatar folk som skriker på sin familj eller på sina kollegor på arbetsplatsen. Har aldrig befunnit mig i en situation där jag tyckt det varit okej för några att höja rösten och skrika svärord åt varandra. Jag växte upp med en mamma och pappa, och mormor och morfar som alltid löste konflikter på ett intelligent sätt. De diskuterade sin sak, came to an agreement och sedan var det bra. Jag och min man är precis likadana. Sen dag 1 har vår ekonomi (både separat och gemensam) varit självklar, och vi bråkar aldrig om pengar. Han ägde ingen bostad, bil eller hade barn när vi träffades. Inte jag heller. Vi var på samma nivå då, och vi är på samma nivå nu. Därför är äktenskapsförord inget för oss.

Gillar