Inbjudningskorten

Hade sett fram emot ikväll då min stylist skulle komma hit och fixa en provsminkning på mig, men både hon och hennes mamma ligger på hotellet i Paddington och är magsjuka. Så det blir lite ändrade planer; det blir en dejt med min fästman ikväll istället, på restaurangen vi skulle till. Men det ska självklart bli supermysigt!

I det här inlägget tänkte jag visa en sneak peak på de engelska inbjudningskorten till vårt bröllop. Vi valde att skicka iväg e-kort till våra gäster istället för på posten; billigare OCH ett mer miljövänligt val. Med tankte på att våra gäster bor i 5 olika länder (6 om man räknar Jersey separat), blev det enklast och snabbast så här. Jag har dessutom gjort korten helt själv med mina mega-skills i digital marketing haha.

Jag är nöjd, och fastän det skickats ut nu, ser jag det bara som ett jobb som är HALVKLART. För jag har fortfarande de svenska inbjudningskorten kvar att kämpa med. Meningen var att jag skulle använda samma mall som jag gjorde til de engelska, och bara översätta text, men jag har ett litet problem med de tre sista bokstäverna i alfabetet… Har inte tillgång till någon dator som har digital marketing-programmet jag använde mig av, och å, ä och ö… Så jag ska klura på hur jag ska gå tillväga. Jag vill helst inte köra på copy and paste.

Både jag och min fästman tycker det är viktigt att bröllopet ska bli så lättsamt som möjligt. Ett formellt event kan lätt bli stelt, men vi har valt att fokusera mycket på att involvera alla gäster i processen, till exempel, att vem som helst får hålla tal eller vara fotograf. Vår toastmaster fixar tal-turordningen, men vi har ingen bestämd turordning enligt tradition. Samma sak med sittplatster; jag kommer sätta folk bredvid de dem känner, eftersom det trots allt kommer pratas två olika språk under middagen. Jag vill att alla ska vara bekväma och inte känna press över att de inte kan kommunicera med någon.

Något som också är viktigt, speciellt för mig, är att få med min morfar på ett hörn. Han såg fram emot vårt bröllop så mycket, och det gör så ont i mig att han inte kan närvara. Mormor och morfar är verkligen de personer jag sett upp till när det kommer till äktenskap, och därför har jag länge tänkt på hur morfar ska få vara med ändå. Det räcker inte att han finns med i våra hjärtan, jag vill göra något stort, och ser bröllopet som en möjlighet till det. Eftersom jag och min fästman inte behöver, eller vill ha några bröllopspresenter, har vi bestämt att de som vill får ge oss en slant till bröllopsresan istället. 25% av pengarna ska vi sedan skänka till Cancerfonden och Cancer Research UK, och vi lägger självklart till lite pengar vi också.

Tycker det är spännande att få RSVPs nu från våra engelska gäster. Mindre spännande att jag bara har en brudtärna just nu. Igen; det är den negativa aspekten att ha alldeles för ambitiösa vänner i andra länder. Det är svårt att planera något tillsammans. Därför har jag nu valt att ta bort alla brudtärnor, och sen får vi se vilka som kan komma fram mot sommaren. De blir då "vanliga" gäster, men som jag nämnde tidigare; jag bryr mig inte om traditioner och hur ett bröllop "ska" vara. Det absolut viktigaste är att jag och min fästman lovar varandra evig kärlek och blir en familj enligt lag. Ytliga saker kvittar.

Gillar