I love you

På torsdag firar jag och min man vår 7-årsdag. Vi valde att hålla vårt förhållande hemligt de första två månaderna, så många kanske fortfarande tror vi blev tillsammans i juli. Men den 30:e maj, sent en natt efter klubben, hemma hos mig, frågade han mig om jag ville bli hans flickvän. Åh, minnen.

Ett annat starkt minne jag har är första gången vi sa I love you till varandra. Vi var vana att säga det hela tiden till våra vänner, men det kändes alldeles för seriöst att säga det till varandra. Han hade sagt orden till en flickvän tidigare, men jag hade aldrig sagt det till en pojkvän förut. Vi båda gick in i vårt förhållande med inställningen att det troligvis inte kommer att hålla. Vi skulle knappt ses över sommaren, och jag var så säker på att han antingen skulle tröttna på mig, eller att jag skulle tröttna på honom, ganska fort.

Jag träffade min man under en tid i mitt liv då jag verkligen älskade att vara singel. Ett förhållande lockade inte speciellt mycket, eller alls, om jag ska vara helt ärlig. Men det var något med min man jag inte kunde få nog av. Något jag älskade med bara tanken av att vara hans flickvän.

Från att vi blev tillsammans den 30:e maj, tog det fyra månader innan vi sa I love you till varandra. Vi hade byggt upp en tryckt stämning kring de orden (eftersom vi aldrig sa det/alltid undvek att säga det), och jag trodde allvarligt vi skulle vara det paret som aldrig någonsin skulle säga det till varandra. Men en kväll ute (bokstavligt utomhus) på en klubb, i en park, dansade vi och några vänner till Ne-Yo’s låt Let Me Love You. Min man sjunger till mig (onyktert) “will you let me love you?” Jag svarar väl “ok” eller något sådant, och han säger “Good, because I love you.” Första gången. Det var fint 😆

Vi har aldrig haft bråttom med vårt förhållande. Det tog två månader för min man att säga att han ens var intresserad av mig. Det tog fyra månader innan vi sa I love you. Det tog 3,5 år innan vi förlovade oss. 5 år innan vi gifte oss. Om och när vi skaffar barn har vi ingen aning om, men det är inte heller bråttom. Jag älskar att vara i ett förhållande där det finns eftertanke. Inget “vi är ett par nu så vi borde säga I love you.” Inget “vi är förlovade så vi borde gifta oss inom 8 månader.” Inget “vi är nygifta så vi måste skaffa barn.”

Vårt enda måste i vårt äktenskap är att vara lyckliga i stunden. Det har det alltid varit. Happy (literally) 7 years to us ❤️

Gillar