Hoppet

Anotha day, anotha dollah. Fatta att jag jobbat så mycket att min månadslön i december var närmare hundratusen svenska kronor. Om lockdown bärt med sig något positivt, så är det allt jobb. Jag är så produktiv hemifrån, och jag tror det har att göra med att man inte stirrar blint på klockan hela tiden (och har koll på hur många timmar man måste göra), utan det handlar mer om vad man får gjort. Kan jobba i mjukiskläder och med okammat hår kl 7:00 på morgonen, istället för att behöva gå upp kl 5 för att fixa sig och bege sig till kontoret, om man vill kunna klocka in samma tid. Idag startade jag faktiskt min dag långt innan 7, med min laptop, jobbandes från sängen.

Med det sagt så har jag både sminkat mig och lockat håret idag. Jag tycker det är okej att jobba i myskläder ibland, men jag tycker också det är lika mycket okej att klä upp sig och få känna sig fin - fastän jag inte har några Microsoft Teams-möten idag. Märker en trend att jag vill klä upp mig så fort solen skiner ute.

I måndags gick Boris Johnson ut med en plan ut genom lockdown, och fastän jag inte vill få upp hoppet eftersom jag av erfarenhet vet hur snabbt allt kan ändras och tas ifrån en, så är hoppet uppe just nu ändå. Vill inte stirra blint på datum, men om det blir som tänkt, så kommer våren och sommaren bli så mycket lättare ❤ Jag har siktet inställt på att jag, om en månad, kan spela min älskade tennis igen. Troligtvis kan jag även träffa vänner på promenad då, samt bjuda hem dem för att umgås ute på vår terass.

En månad kvar av den strängaste, strängaste lockdownen alltså... Det klarar vi! Jag ska prova mig på att baka bröd i helgen, och skriva upp alla andra nya recept jag vill prova på. Jag försöker också tänka på vad jag kommer sakna mest med den här tiden, och NJUTA så mycket som möjligt av det. Lite Stockholmssyndrom, men vad gör man inte för att klara av situationen.

Gillar

Kommentarer