Honom

Den här månaden har jag och min man varit tillsammans i hela 6 år. Tiden går fort, men sakta på samma gång. Det känns inte som om 2012 var så längesen, men samtidigt tycker jag vi känt varandra hela livet. Det är svårt att föreställa sig en tid då det inte var vi två. Det här är första bilden på bara oss två tillsammans. Inte den vackraste, men det är roligt att se hur unga vi var. Min man ser ut som en liten pojke haha.

Efter 6 år tillsammans kanske vi inte kan kalla oss för ett nyförälskat par längre, men förälsken finns verkligen fortfarande kvar. Jag är minst lika kär i honom nu som då, eller faktiskt mycket, mycket mer när jag tänker efter. När min man officiellt ville bli ett par, gick jag med på det mest för hans skull. Själv var jag lite osäker på mina känslor och älskade singellivet. Nu har jag ju obviously ingen tvekan om att han är mannen i mitt liv. Är så sjukt lycklig tillsammans med honom att det är helt galet, och fastän jag inte tänker speciellt mycket på framtiden längre, utan försöker njuta av att vara lycklig i nuet så mycket som det bara går, längtar jag efter att få bära hans barn. Ingen skulle bli en bättre pappa.

Det bästa med vårt förhållande är precis allt. Vi förstår varandra så himla bra. Han vet hur han ska hantera och lyfta upp mig när jag har dåliga dagar, och tvärsom. Vi är bekväma med våra bästa sidor och våra sämsta. Vi kan ventilera om småsaker som irriterar oss med den andra i 10min innan vi ger varandra en kyss och allt är bra igen. En rolig sak om oss är att vi känner varandra bättre än vi ibland känner oss själva. Jag är tex alltid så dålig på att hålla reda på när jag ska få mens. Efter år av problem är det inte konstigt att min cykel varierar ganska mycket. Ibland 30 dagar, oftast 32-34 men ibland även 40. Min man vet dock alltid EXAKT när det är dags. I förrgår sa han till mig att “imorgon är det dags, var beredd” och han hade som vanligt rätt. När man varit tillsammans länge blir den andra personen som en extension of yourself. And it’s a good thing. A great thing.

Gillar