Hindersprövning

Förra tisdagen fick jag lov att komplettera min hindersprövningsansökan med att lämna in mitt pass till Skatteverket. Något så enkelt och litet som att de hade glömt identifiera mig när jag var där senast, blev ganska stort (eftersom det drar ut rejält på tiden). Jag var sur för att de stavat fel på mitt namn, min fästmans namn, vår address, inte velat ta emot mitt pass förra gången jag var där… Ja, jag gick dit (hängde verkligen på låset) och var bara allmänt sur.

Jag vet att det självklart inte var mannens fel som jag träffade då, men mitt humör var inte det bästa och jag såg därför till att han kontrollcheckade alla uppgifter de hade om mig och min fästman i deras databas innan jag gick därifrån. Resultatet: han skickade iväg min kompletteringsansökan DIREKT och vi fick tillbaka hindersprövningen två dagar senare, godkänd och klar! Vi skulle egentligen fått vänta minst 4 veckor till, vilket jag kände mig riktigt stressad över… Tänk om man liksom måste ha bröllopet en dag, men inte vara officiellt gifta för en vecka senare… All planering och allt slit förgäves då man ändå måste gifta sig “på låtsas”… Men nu slipper vi oroa oss mer för det, thank god.

Bild från 31 december 2015. Den dagen min fästman friade.

Jag tror hindersprövningen är det absolut viktigaste steget i bröllopsplaneringen, att få det rätt liksom. Man får inte ansöka för tidigt, för då hinner intyget gå ut, och absolut inte för sent så man inte får det godkänt innan bröllopsdagen. Svåraste steget i planeringen är alltid det du själv inte har någon makt över, utan då du måste förlita dig på andra, och andras (in)kompetens.

Men nu är alltså även det steget fixat och klart, och det känns som jag äntligen kan andas ut lite. Nu är det inte mycket mer som behöver fixas, och jag kan därför ta semester från bröllopsplaneringen till augusti. Det känns bra. Jag ville vara ute i god tid med allt och jag har lyckats med det.

Gillar