Hartland & Clovelly

Den sista dagen i Devon, körde vi till The Hartlands och Devon's nordvästligaste spets. Det skulle ligga en stor fyr där, och ett fint promendspråk med fantastiska vyer.

Här gick jag mitt ute på den engelska landsbygden, och blev överlycklig när vi träffade på några alpackor.

Vi promenerade uppför klipporna och till den nordvästligaste spetsen, där fyren skulle ligga. Till vår besvikelse var de mitt uppe i en stor renovering av den, så hela fyren var övertäckt av vit plast. Typiskt. Vi fick googla hur den egentligen skulle se ut när vi kom tillbaka till hotellet och hade täckning igen 😂

Men vi var i alla fall där, och utsikten var fantastisk. Vi hade verkligen inte snålt om utsikter på vår semester i Devon, om man säger så.

Det har var nog dessutom den varmaste dagen. Solen tittade fram i några minuter, och på vägen nedför berget/klippan, stannade vi till vid ett jättelitet kafe och drack bubbelvatten tillsammans med alla arbetare som jobbade på renoveringen av fyren.

Sydvästra England ar väldigt, väldigt vackert. Det är som ett annat land, och jag är så glad att vi åkte hit.

På vägen tillbaka till Barnstaple kände vi för att checka av ännu ett populärt resmål; Clovelly. Det var en "fejkad" liten by (såg ut som Diagongränd i Harry Potter, på Warner Brothers' Studios, typ). Vi blev besvikna. Det var första gången på resan (och enda) som vi faktiskt blev besvikna.

Det kostade £10 styck att gå in. Sedan väntade en brant, brant sluttning ner till byn, som de byggt på en klippa av okänd anledning. Gatan var trång och gjord på stenar från stranden- alltså sjukt ojämn och rent av farlig att gå på, speciellt nedåt. tyckte jag. När vi väl kom ner till byn fanns det inte alls mycket att se., och det man väl kunde se och göra kostade mer pengar.

Vi gick in i en pub för att äta lunch. De serverade enbart tråkiga mackor, som kostade £11(!!) styck. Jag betalar gärna 150kr för en smörgås på en fin restaurang, men det här kändes som ett skämt. Vi vände.

Längst ner i byn fanns en hamn. Och en liten butik som sålde ljus. Det var alltså vad vi fick se efter att ha gått nedför Englands högsta berg.... På vägen ner fanns det dessutom skyltar om att det fanns Range Rovers längst ner vid hamnen, som kunde köra en uppför backen igen, till toppen. Vi gick förbi många flämtande pensionärer på vägen ner som peppade varandra med att det i alla fall finns skjuts tillbaka upp. Ingenstans stod det att detta kostade ytterligare £10 styck. Allt kändes bara som ett enda stort lurendrejeri för att tjäna pengar på otränade och äldre turister.

Jag förstod inte alls vilken target market Clovelly riktade sig åt. Butikerna med ljus och hantverk var som gjorda för pensionärer. Sluttningen var ej det. Det fanns leksaker till småbarn, men vem vill knuffa en barnvagn uppför denna branta backe?! Jag och min man lockades av "Devon's mest fantastiska utsikt", men vi såg mycket finare platser under vår resa. Platser som kändes äkta, inte som en turistattraktion på Warner Brothers' Strudios. Toaletterna var dessutom hemska. Thank God att min mormor lärde mig redan vid 5 års ålder att alltid ha med mig eget toapapper i väskan...

Om det var något positivt med det här besöket, så var det att jag insåg hur stark jag är i kroppen. Jag och min man flög förbi alla uppför berget. Vi stannade inte en enda gång, utan höll en normal, stadig takt uppför. Jag tyckte faktiskt det var lättare att gå uppför än nedför.

Så att summera: Hartland var jättevackert och trevligt. Det får ⭐⭐⭐⭐⭐stjärnor av 5 möjliga. Clovelly ska man hålla sig borta från. Det får 1,5 stjärnor för utsikten.

Gillar