Ground Zero

Efter vi besökt Frihetsgudinnen, gick vi upp till Wall Street och fortsatte uppåt mot Ground Zero. Wall Street var dock inte så faschinerande på en röd dag. Jag hade velat varit där när the financial market faktiskt var öppet, för att kunna ta in allt på riktigt liksom. Ground Zero och 9/11 Memorial Museum var det jag faktiskt hade sett fram emot allra mest med att besöka New York.

På vägen upp till Ground Zero stannade vi för lite amerikansk pizza på ett ställe som hette Pronto Pizza. Vi ville egentligen sätta oss ner och äta på en riktig restaurang, men Wall Street är ju inte känt för sin mat haha. Det var som att gå runt i Bank i London och förvänta sig att hitta en restaurang. Njej. Det blev istället en snabb pizzalunch innan vi gick vidare.

Ground Zero var häftigt att uppleva men självklart sorligt med på samma gång. De har gjort en sådan underbart fin minnesplats. De kunde valt att bygga det nya World Trade Center på exakt samma plats, men istället har det valt att bevara byggnadernas grund, installerat stora vattenfall, och ristat in namnen på de som dog i sten. Vad betydelsefullt. Vad fint. Vid vissa namn sitter det dessutom blommor och amerikanska flaggor som nära och kära har lämnat. Vilken plats.

Museet bredvid – 9/11 Memorial Museum – var också en upplevelse. Vem som helst kan ta sig till Ground Zero, men för att verkligen förstå vad man står framför, borde man också besöka museet. Jag var bara 10 år när terrorattacken i World Trade Center inträffade, men jag kommer fortfarande ihåg hur stort det var och hur mycket det diskuterades. I museet var det oerhört intressant att se bilder, filmer, höra folks historier om dagen osv. I första delen av museet fick vi faktiskt ta bilder, och då tog jag bland annat den här bilden ovan. Det är en bild av det som blev kvar av antennen som satt högst upp på det norra tornet, och som skiljde de två tvillingtornen åt. Mäktigt.

Det är svårt att inse hur höga dessa byggnader faktiskt var. Hela 110 våningar. Ännu svårare att förstå hur de kan rasa ihop av att bli träffade av flygplan så pass högt upp i byggnaden. Mitt logiska tänkande, samt att jag arbetar med arkitektur, säger att de undre våningarna borde ha klarat sig. Museet tog faktiskt inte upp varför tornen rasade på en vetenskaplig nivå, men troligtvis var det ju pga flygplanets impakt in i tornets centrala stålkolumner och sedan värmen som mjukade upp och förstörde dem. Hemskt.

I den delen av museet där vi inte fick ta bilder fanns fler delar av det sönderfallna tornen, samt vrakdelar från flygplanen. Det riktigt kändes i hjärtat att titta på dem. På en skylt mitt i ingenstans stod det “titta upp. Du står ca 300 meter under den plats där det första flygplanet kraschade in i det norra tornet.” Museet var fullt av historia av en väldigt hemsk och tragisk dag, men åh så faschinerande det var att besöka det. Väldigt glad att jag varit där.

Gillar

Kommentarer