Gamla lägenheten

Jag har ganska många bilder kvar från vår gamla lägenhet i min telefon, och jag tänkte häromdagen att det vore roligt att gå igenom dem. Nu har vi ju bott i vår nuvarande lägenhet i 3 1/2 år, och man glömmer bort mycket från det som varit. Då och då går jag förbi vår gamla lägenhet, som faktiskt bara ligger ca 400m från där vi bor nu. Och jag tänker på den tiden, och hur livet såg ut då. Det mest fantastiska med livet är väl hur det ändras hela tiden. Ibland när man själv inte ens lägger märke till det.

Kan vi börja med mitt baby face, från denna bild som är tagen i sovrummet, med hallen i bakgrunden. Hur ung såg jag inte ut för 5 år sedan? Den här bilden är tagen endast några dagar efter att min morfar gick bort, och det får mig att undra om min morfar ens skulle känna igen mig, om han fick träffa mig idag. Jo, det skulle han såklart, men skulle han tycka jag blivit gammal?

Det här var mitt vardagsrumsfönster. Mycket inredningsdetaljer som jag hade i den gamla lägenheten, har jag kvar än idag. Som denna "I love Pretty Things"-skylt, som nu står i badrummet. Och de svarta ljuslyktorna med silverdetaljer som står i hallfönstret. Båda har jag tagit/fått av mamma.

På tal om vardagsrumsfönstret - ibland hade man oväntade gäster utanför, som tittade in... Jag förstår fortfarande inte vitsen med alla småfönster i England. Vardagsrumsfönstret bestod alltså av sju mindre rutor, varav två gick att öppna. Istället för ett eller två stora. Jag tycker både det är fult och opraktiskt, och förstår mig fortfarande inte på det helt enkelt.

Efter ett år möblerade vi om i vardagsrummet, och ställde soffan mot fönstret. Där satt jag ofta och drack mina koppar grönt te. För övrigt så står denna bäddsoffa i vårt gästrum just nu. Som sagt, så sparade vi väl nästan allt från den gamla lägenheten när vi flyttade, vilket var väldigt praktiskt och bra.

Jag kallar den "pappas soffa", eftersom det är han som trots allt sovit på den mest. Och jag vet inte riktigt vad som försegår på den här bilden...

Hur många bilder har jag inte tagit på mig själv i hallspegeln? Med köket i bakgrunden. Just här var jag inne i en period då jag försökte bli intresserad av löpning, och sprang 5km en gång i veckan.

8 Windermere Court. Det var en trevlig första lägenhet. En modern 2:a, men väääldigt kall på vintern, då vi bodde på bottenvåningen och alla fönster (förutom köksfönstret) pekade mot norr. Vi bodde där i 2 1/2 år mellan jag var 24 och 26 år. Det låter inte som superungt, men när jag ser bilder från mig själv på den tiden så tycker jag inte alls det är märkligt att jag fick vissa leg tills jag blev 27. Trots 18-årsgränsen här i England. Man växer upp, och fortsätter att växa upp, hela livet.

Gillar