Flytt 2017?

Det är mycket jag vill ska hända i år. En av dessa saker är att köpa en större lägenhet. Jag vet så mycket mer om bostadsmarknaden i London nu än vad jag gjorde för 2 år sen. Inredningsentusiast som jag är bara MÅSTE jag ha en lägenhet som är min - bara min - och där jag har sista ordet om väggfärger, golvmaterial och vad som får sättas upp på väggar och inte. Magnolia-väggfärg fungerar inte i längden. Jag är säker på att en sådan tråkig färg inte är bra för hälsan. Snälla. Antingen målar man väggen i en stilig beige färg, eller så håller man det till vitt. Eller så väljer man något mörkare och mysigare helt enkelt.

Jag har inrett vår lilla 2:a så mysigt som jag bara kan det, och det känns verkligen som hemma. Men jag är trött att bo på nedervåningen, mot kalla norrsidan och inte få måla om väggarna eller sätta upp några extra krokar på väggarna. Nej, hela väggen kommer inte rasa ner för att jag sätter upp en tavla, snälla byggnadsägare. Så nu när vi vill flytta till något större (min fästman vill ha en 3:a, jag är nöjd med en stor 2:a), så är det FREEHOLD vi är ute efter. Där alla lägenheter ägs av personerna som bor i lägenheterna och inte en paranoid byggnadsägare. Vi vill också bo minst en trappa upp och gärna ha minst ett fönster åt södersidan. Vi är väldigt kräsna, både jag och min fästman, men man måste vara det i London. Det finns för många desperata människor här som "tar det som finns", vilket drar ner på standaren rejält, tyvärr. Vi är redo att leta efter den perfekta 3:an (eller stora 2:an, men jag kommer nog låta min fästman ha sista ordet gällande det här) året ut. Det är ingen affär vi ska snabba oss igenom, utan det måste kännas rätt. Lika rätt som det kändes att flytta in i vår nuvarande lägenhet.

Allt är verkligen inte dåligt här, tvärtom. Jag älskar byggnaden, lägenheten är liten på 40 kvadrat men verkligen välplanerad och ganska nybyggd, med fräscha golv, kök och badrum. Inga heltäckningsmattor, öppen planlösning, trevliga grannar som aldrig stör, och en byggnad som dessutom ligger i ett trevligt område med nära till tågstationen. Perfekt för de dagar jag jobbar i centrala London. Ibland undrar vi dock vad pengarna vi betalar in till byggnadsvärden verkligen går till. Och jag kan tycka det är oerhört frustrerande med att inte få göra som jag vill och tapetsera om. Det är liksom min passion i livet; att designa, möblera, städa och dekorera hus... Jag arbetar med att planera väggar och golv varje dag, men jag kan inte arbeta med mina egna(!!). Dessutom har vi minimalt med garderober och annat storage space. Jag har den största garderoben i sovrummet, men då har jag också en låda med julsaker där inne, och en låda med badrumssaker. Min fästman har mer kläder än mig, så hela hans garderob, samt låda under sängen, består av bara kläder, medan jag har lakan och handdukar i min. På ett sätt är det bra, för man blir inte så motiverad av att shoppa kläder när man inte har plats. På ett annat är mina föräldrar ganska trötta på att jag har en hel garderob hemma hos dem full med kläder (fortfarande, efter att jag flyttade hemifrån för nästan 7 år sedan), och jag skulle jättegärna flytta allt hit.

Det kommer bli en stor investering att köpa lägenhet. Ett väldigt stort ekonomiskt steg att ta. Vi snackar inte om att lägga en deposition på 50,000kr här, utan snarare en miljon av våra sparpengar kommer ryka direkt. Det är helt sjukt egentligen, om man tänker på att jag skulle kunna köpa ett hus med 6 rum och kök for det pengarna, nästan utan att ta något lån överhuvudtaget, där mina foräldrar bor. Men vi betalar ju inte bara för ett hem, utan för en hel livsstil. När jag sedan känner att det är dags att flytta tillbaka till Sverige igen, då har lägenheten förhoppningsvis gått upp i värde (hur kan den inte det liksom, efter att jag dekorerat den?) och vi kan göra ännu en liten vinst. Men visst är det pirrigt att spela med så mycket pengar. Framtiden är i alla fall både stressande och spännande just nu, så mycket kan jag säga.

Gillar