Flashback februari

Eftersom förra årets slutet-av-februari var sämst och känns i hjärtat idag, tänkte jag blicka tillbaka på några år som varit BRA;

Februari 2012 - Jag började lära känna min fästman.

Jag är inte så bra på att tolka first impressions av folk. Oftast är de jag tycker är helsköna första gången jag träffar dem, egentligen helt skumma typer som jag inte vill umgås med. Och de jag inte gillar fösta gången jag träffar, är oftast dem som senare kommer att betyda mest av allt. Jag har därför lärt mig att INTE lita på first impressions, men det visste jag inte 2012. Min fästman var då en helt okej kille enligt mig, som verkade schysst, men ingenting mer än så. Vi hade en konversation om New York och han var utklädd till en pingvin. Hans vänner var dock utklädda till grottmän med bar överkropp , så gissa vilka jag kommer ihåg bäst från den kvällen haha. Samtidigt var en annan kille också en pingvin, som jag inte tyckte om, så höll mig borta från honom. Höll mig borta från alla pingviner jag såg just in case haha. Men den kvällen, den konversationen om New York, var definitivt början på något stort, fastän jag inte förstod det då.

Februari 2010 - Slutspurten på gymnasiet (International Baccalaureate-programmet).

Jag drack alldeles för mycket Powerking, och varierade dagarna med att vara helt vettskrämd eller oerhört fokuserad/målmedveten. Det var mycket som stod på spel just då, men mock exams gick över förväntan, 100-dagarsfesten till studenten blev väldigt lyckad, och studiemotivationen var verkligen på topp. Februari var en väldigt lycakd månad. Nu i efterhand är jag verkligen så glad över att jag gick IB-programmet på gymnasiet, hur kaos mitt rum än såg ut där ett tag (bilden är tagen under min mock exams vecka) och hur många kvällar jag satt uppe till 3 för att plugga. Det var hårt, men jag tog igen all missad fritid på universitetet sen haha, precis som jag lovade mig själv att göra. Allt var värt det, och ja, jag skulle faktiskt göra om det igen! Få saker slår känslan av att vara hög på kunskap, eller att klara av något riktigt svårt.

Februari 2007 - Hämtade hem min hundvalp.

Det var 10 år sedan vi hämtade hem min lilla Chelseababy. Min fina schäferhund, min bästa vän. Kommer ihåg att han var så sjukt dryg när han var liten. Jag fick springa från min säng till soffan, eftersom han sprang efter med sina huggtänder och rev upp mina byxor och strumpor. Sylvassa tänder hade det lilla monstret, men han kom inte upp i soffan eller i min säng för han var så liten, så där var jag liksom safe. haha. När han blev äldre var vår relation något helt annat. Då var han världens lugnaste, världens bästa. Han hade för vana att sova precis utanför min dörr på nätterna, så när jag skulle gå upp på morgonen kom jag nästan aldrig ut. Svårt att flytta på 50kg bara så där, och eftersom han var så morgontrött fick jag alltid försöka dra iväg honom, för han ville inte flytta på sig. OM han valde att flytta på sig, gick han och lade sig mot badrumsdörren istället... Då fick jag dra bort honom därifrån med... På morgonen innan skolan lade jag därför alltid till 10 minuter till min morgonrutin för att “flytta hunden.” Han var verkligen världens mysigaste., och jag är så glad att jag haft en sådan fin uppväxt med många djur.

Gillar

Kommentarer