Ett helt år fyllda

Jag har haft den stora äran att ta hand om marsvinen över helgen som varit. Eftersom jag haft så ont i magen, fick de vara kvar hos oss lite längre (orkade inte städa buren, eller lyfta upp den för trappen och in i bilen när jag knappt kunde stå rakt i måndags). Det tycker både jag och marsvinen om! Alltså, att de fått vara hos oss i några dagar extra 😊

När min man sedan kom hem från jobbet i tisdags tittade jag på honom med lite extra stora ögon och han förstod precis vad jag menade… “Okej”, svarade han. “Det är lika bra att vi har de kvar här över helgen. Det är ju redan onsdag imorgon.” Jaaa ❤️

Idag är det dessutom ingen vanlig dag, för idag fyller pluttisarna redan 1 år!! Vi firar det med en massa paprika, spenat och bus på golvet.

Det bästa de vet (förutom att tugga på något) är att springa runt på vardagsrumsgolvet. De har sin handduk att hoppa på, ett rör att krypa i, samt ett blått litet hus att sitta i. Sedan har de gjort tv-bänken till sitt egna lilla kryphinder, har hopptävling over sopborsten, och galopperar ut i köket om någon öppnar kylskåpet eller prasslar med plast. De är så vilda och mysiga (och omöjliga att ta kort på).

De älskar när jag lämnar dörren till buren öppen så de kan hoppa in och ut lite som de vill. Jag har inga problem med det, eftersom de äntligen har blivit rumsrena, men samtidigt måste man fortfarande hålla både ett och två ögon på dem när de är ute och skuttar runt på golvet. Det bruna marsvinet gillat att använda munnen och tugga på precis allt, samtidigt som den vita har lärt sig att knuffa bort kuddarna jag lägger på golvet för att stänga av bakom soffan… Vår tjocka, mjuka matta är också ett no-go zone, men ibland tar de sig friheter när de tror att jag inte ser 😉

Jag kan inte förstå vilka framsteg vi gjort på knappt ett år. Från att de var supersmå och rädda så fort jag tog i dem, springer de nu glatt och självsäkert fram till oss på golvet för att gosa och bli matade. De är väldigt intelligenta varelser, som små hundar, och jag älskar att ta hand om dem som om det vore mina. De är ju mina egentligen, we all know it 😉 Skulle något hända, tex om ett barn på skolan skulle bli allergisk, skulle de definitivt få flytta in hos oss på heltid.

Gillar