En vacker promenad

Något som är viktigt för mig när jag är i Sverige, är att besöka morfars grav. Jag hoppas självklart han är med mig hela tiden, men det känns speciellt skönt på något sett att gå dit där han är begravd. Även om det bara är för att sätta dit en ros, eller sitta på en bänk och titta ut över ån i 10 minuter... Det känns bra. Jag bearbetar fortfarande sorgen efter honom, och de tror jag vi alla kommer göra livet ut.

Självklart är det också sorligt att gå dit. Han gick ju ur tiden alldeles för tidigt, och jag vill inget hellre än att prata med honom igen. Men därför känns det samtidigt bra att gå dit och liksom "hälsa på honom." Vägen dit är också så vacker. Speciellt nu på sommaren. Ibland finns det inget finare än att vara hemma.

Jag har gått här så många gånger. Brukade alltid gå promenader här med min hund, eller hämta min bror som var ute och fiskade. Har aldrig delat hans intresse för fiske. Jag blev ganska äcklad och fick men för livet när min bror och kusin hällde en hink med mört över mig vid mormor och morfars sommarstuga... Sen dess gillar jag varken att bada bland fiskar eller äta dem haha. Har fortfarande lite svårt att bada i havet utomlands. Om jag ser fisk vill jag helst bara springa upp på land igen haha. Eller bada med skor, typ…

Det var väldigt fint vid morfars grav, som vanligt. Finare kyrkogård är svår att hitta. Det fanns massvis med fina rosor i behållarna, och mormor satte ned dessa röda rosor. Nästa gång ska jag också komma ihåg att ta med mig rosor och tända ett ljus. Så sjukt att det nu närmar sig 9 månader sedan morfar gick bort... Men du finns alltid med oss ä​ndå​.

Gillar