En summering av 2020

Många säger att det går att summera året med en bild. Typ den här:

Eller den här:

Men allt har inte varit dåligt, och om 10 år när vi förhoppningsvis - kanske inte glömt allt det här, men gått vidare - så vill jag belysa det som varit bra.

Året började på ett väldigt bra sätt. Min familj var här i England och vi firade nyår tillsammans, något som jag hoppades skulle kunna bli en ny tradition. Vem vet, det kanske är möjligt igen nästa år.

Jag och min man var taggade på det nya året, vi jobbade hårt men lyckades samtidigt tillbringa mycket tid med vänner. Vi såg fram emot 2020, och planerade en California road trip i april. Vi skulle bila från LA till San Francisco, och stanna på vägen och uppleva hur mycket som helst.

Mamma och pappa kom och hälsade på igen i början av mars. Vi hängde med dem och deras vänner på pubarna runt Stamford Bridge, och bjöd även hem alla till oss en dag. Samtidigt kom Coronaviruset smygandes allt närmre inpå...

Torsdagen den 12e mars jobbade jag hos några klienter i östra London, och det var så märkligt att London helt plötsligt började tömmas på folk. Ingen ville trycka på knappen för att öppna tågdörrarna. Alla höll avstånd, och under mitt möte kom en städerska in och spritade bordet flera gånger. Det var då jag började få en obehagskänsla att något snart skulle hända. Förändras.

Veckan efter började alla på mitt kontor att arbeta hemifrån. Några dagar senare följdes en total lockdown av hela UK. Vi fick endast gå ut en gång om dagen för att promenera, eller för att handla mat. Folk hoardade matartiklar, toapapper och rengöringsprodukter, och plötsligt var det inte självklart att kunna planera sina inköp längre. Vi fick köpa det som fanns i affärerna istället för att skriva veckomatsedlar och handla därefter. Världen vändes upp och ner på bara en vecka, och jag kommer ihåg hur jag vaknade på morgonen, i början, och trodde att allt varit en dröm. Sedan insåg man att "nej, så här ser verkligheten ut just nu. Jag kan inte gå ut, jag får inte träffa någon." Det var så märkligt.

Jobb hemifrån. Zoom-möten med vänner och familj. Mycket takeaway-mat och sola på terrassen när man hade tråkigt. Så såg livet ut. Efter en månad kändes det som om jag och min man hade gått i pension tillsammans. Jobbet blev en hobby, och den största underhållningen under lockdown, faktiskt. Har varit så lyckligt lottad som kunnat jobbat på "som vanligt" under hela året, med allt vad det innebär. Att jag haft en stabil inkomst och något att göra om dagarna.

Alla våra resor blev inställda, och California-drömmen förblir en dröm tills vidare. Men vi tog oss igenom lockdown för att vi hade varandra, och som sagt våra jobb. Den där promenaden vi var tillåtna en gång om dagen, hade dessutom aldrig känts så ljuvlig. Uppskattar verkligen naturen och motion så mycket mer efter det här året. Om det är något jag tar med mig i framtiden så är det vikten av fysiskt aktivitet, speciellt utomhus. Hur bra det är för kroppen att äta hälsosamt och röra på sig mycket. Mår kroppen bra, mår hjärnan bra och man klarar mer än man tror!

I maj gick min mans mormor bort, på min mans självaste födelsedag. Det var så sorgligt. Hon hade varit väldigt sjuk i cancer sedan mars, men pga Corona lyckades vi aldrig träffa henne en sista gång i livet. Sista gången vi träffade henne var i januari, då vi köpte med oss fish n chips och åt i hennes lägenhet. Hon älskade fish n chips, och vi hade en trevlig stund, så skönt ändå att minnas vårt sista möte så.

I juni kunde vi umgås med vänner utomhus, och vi tog vara på den möjligheten och bjöd över olika vänner hit för grillning varje helg. Så mysigt! Sommaren var varm och vacker. I juli fick jag sedan äääntligen träffa min familj i Sverige. Efter 8h med munskydd landade jag och min man i Sverige för några härliga dagar med min familj. Vi firade min födelsedag och grillade.

På tal om födelsedag - en highlight på året var min 29-årsdag och hur mycket vi lyckades fira den. Trots den enormt ojämna siffran, så fick jag 6 födelsdagar(!) Vi kunde äta ute på en restaurang igen, jag brunchade med en vän, blev firad i Sverige, av svärfamiljen, och oj vilket trevligt (och långt) födelsedagsfirande det faktiskt blev!

Efter 5 månader av arbete hemifrån, började mitt kontor sedan sakta öppna upp igen iaugusti. Hann arbeta där i en månad innan kontoret fick lov att stänga ner igen, och vi närmade oss ännu en lockdown på hösten. Att komma tillbaka till kontoret var underväldigande. Jag trivs så bra med att arbeta hemifrån, så det är verkligen ingenting jag saknar. Det bästa med det här året är nog just att arbetet blivit mer flexibelt, och mindre stressigt. Jag har njutit av att jobba på en ny nivå. Det känns också som om produktiviteten stiger i taket när man på lunchrasten kan stoppa i en tvättmaskin. Städa. Jag får dubbelt så mycket gjort både på jobbet och i hemmet, och det ökar liksom bara min arbetsmotivation ännu mer.

Sommaren såg i alla fall ganska ljus ut, så jag och min man bokade en sista minuten resa till franska Rivieran. Men ett par dagar innan vi skulle åka, infördes karantän och resan blev inställd. Andra vågen av viruset hade redan kommit till Frankrike. Istället tog vi en road trip till Cornwall, något jag inte var supersugen på (tänkte mig att bara äldre människor eller barnfamiljer semestrar där...), men det var faktiskt mysigt. Jag och min man fick en trevlig sommarsemester tillsammans, vi gick på vinprovning och körde ner till Land's End bland annat - Englands sydligaste punkt.

I september fick min man symptom på corona. Vi båda testade oss (jag helt utan symptom), och vi båda var negativa. Jag tror inte jag har haft coronaviruset, om jag inte varit sjuk helt utan symptom. Jag hade det i alla fall inte vid den tidpunkten.

I september ville min man prova på en månad utan rött kött, och fokuset blev därför mycket på matlagning med kyckling, fisk och vegetariska rätter. Det var inte alls svårt att undvika köttet, och något jag definitivt fortsätter att göra (dock inte helt).

I oktober åkte jag sedan till Sverige för en mysig långhelg med familjen, och det är dessa små guldkorn som lyser starkast med det här året. För när jag sedan kom tillbaka till England, väntade tajtare restriktioner igen, samt ännu en lockdown. Vi kände oss dock mycket mer förberedda den här gången, och såg till att träffa vänner och göra sånt som var tillåtet, medan det var tillåtet. Eftersom jag hade mycket semesterdagar kvar, tog jag ledigt när min man hade höstlov och vi besökte Windsor Castle, bowlade, åt ute osv. En riktig mysig vecka innan lockdown 2.0. Och på tal om lockdown - jag har märkt att det finns två typer av "lockdown-människor". Den som mår dåligt och går upp i vikt, och den som tränar mer, mår bättre, och blir starkare. Jag är definitvt den sistnämnde. Jag har njutit av att kunna fokusera på mig själv, och jag har blivit så fysiskt stark och uthållig det här året.

Jag vill avsluta summeringen med att säga att jag aldrig varit rädd för viruset, att jag ska bli smittad och bli riktigt sjuk själv. Däremot har jag under hela året varit ansvarsfull och följt alla guidelines och rekommendationer för att skydda andra. Visst kan jag bli frustrerad på folk som inte bär mynskydd på korrekt sätt, lika mycket som jag kan bli frustrerad på folk som tycker flygplatserna ska stängas helt, och att man är dum i huvudet som reser hem till sin familj. Eftersom det här är en sådan ny och främmande situation vi befinner oss i, så tror jag bara de allra flesta av oss försöker ta oss igenom den på det bästa sättet vi vet hur. Med informationen som finns tillgänglig för oss just idag. Vi kommer inte veta vem som gjort rätt och fel i pandemin förrän om många, många år, och det är stundtals förvirrande med olika rekommendationer för olika personer, olika tillfällen och olika länder. Det är bara att försöka vara försiktig, men leva vidare. Hitta en balans i den nya vardagen. Inte avundas andra som kanske är mindre påverkade av situationen än vad du själv är. Vara stark, vara glad, vara tacksam.

Nu väntar jag ivrigt på att coronaviruset ska försvinna, så vi alla kan ta livet till en ny nivå. Jag är säker på att vi kommer få uppleva The Roaring 20's när allting är över! Om inte 2021, så år 2025 eller 2027. Jag längtar, det kommer bli magiskt. Ni hörde det här först. 😉🥂

Gillar

Kommentarer