En försenad påsk

Jag ville vänta med att laga en svensk påskmiddag tills att jag fått tillbaka matlusten och inte hade så ont längre, så igår firade jag och min man äntligen lite påsk!

Vi lagade köttbullar med potatis och kokta ägg. Äggen gör ju hela påskmiddagen. Tyvärr är det fortfarande riktigt svårt att få tag i ägg här, så jag lyckades inte göra någon svampomelett, men är superglad för ägghalvorna och köttbullarna. Det var så gott. På sidan av tallriken syns även en sallad gjord på grillad paprika, rivna morötter och fetaost. Mmm.

Jag fick även ett påskägg av min man som är så stort! Har inte vågat öppna det än eftersom jag inte får äta socker (eller dricka läsk, juice, te, koffein och alkohol) medan jag fortfarande kämpar mot urinvägsinfektionen. Men nästa vecka kanske jag vågar smaka en bit 😋

För övrigt fortsätter jag att ta en dag i taget här. Har nu gått igenom halva antibiotikakuren, och känner mig lite bättre. Jag hoppas att jag är fullt återställd på lördag. Det är så fruktansvärt påfrestande, både fysiskt och mentalt, att ha en urinvägsinfektion. Speciellt när man får svåra infektioner som jag alltid får. Det går inte att bara dricka vatten och få det att försvinna på en dag. Det krävs många dagar av uthållighet och antibiotika. Om jag måste se något positivt med situationen så är det att vi ändå bara är isolerade hemma. Hade inte kunnat gått till jobbet när jag mått så här dåligt, men att arbeta från sängen och soffan har gått bra. Jag är också så tacksam att jag är isolerad tillsammans med min underbara man, men samtidigt drömmer jag drömmar om att jag är i Sverige med nära och kära, eller bara går runt på stan i Västerås, varje natt just nu. Jag försöker att inte fokusera på det, men mitt undermedvetna känner sig instängd. Och jag saknar alla i Sverige så mycket just nu.

Gillar

Kommentarer