En dag i taget

Igår jobbade jag i Woolwich igen, och jag skulle upp tidigt på morgonen. Jag vaknar av att min man redan är vaken, och blir såklart rädd att jag försovit mig. Men klockan var bara halv 6, och min man var vaken för att han var arg och frustrerad. Han hade vaknat av en notis på sin telefon, att Trump valt att stänga gränserna mot Europa pga Coronaviruset. Vår Kalifornienresa ser därför väldigt osäker ut just nu, och det är min resa till Sverige nästa vecka med. Som det ser ut nu kan jag inte flyga till Sverige på fredag, eftersom Trump förbjudit folk från hela Europa (förutom UK) att flyga in i USA. Stannar jag i England fram tills att vi åker i början av april, får jag resa, som det ser ut nu, men inte om jag varit i Sverige 14 dagar innan avresa. Allt ändras ju samtidigt hela tiden, så det enda vi kan göra just nu är att ta en dag i taget. Försöka rida ut den här Coronavirus-stormen.

Jag förbereder mig i alla fall på att båda mina resor nu i mars och april blir inställda. Och jag tror situationen runt om i världen kommer bli sämre innan det blir bättre. Förhoppningsvis kommer inte sommaren tillbringas som på bilden ovan, men man vet ju inte. Allt är väldigt osäkert just nu, och det är väl typiskt att det ska hända när man ska ut och resa, och har sett fram emot en resa väldigt mycket. Plötsligt har jag heller aldrig velat åka till Sverige mer än vad jag vill idag. Bara för jag vet att jag inte får det.

Jag åkte i alla fall till Woolwich i rush hour igår, men det var inte alls mycket folk på tågen, om ännu tommare på London Bridge station. Ingen höll i räcket på rulltrapporna, och plötsligt ville alla vara sist in på tåget istället för först (för att undvika att behöva trycka på dörrknappen). Det var en konstig stämning där ute; det kunde jag inte undgå. Efter några timmar på en vääldigt kall arbetsplats med ett par olika möten, åkte jag hem och jobbade hemifrån på eftermiddagen. Så här fint såg mitt hemmakontor ut:

Jag tycker det är så mysigt att jobba hemifrån, och jag får alltid så mycket gjort. Idag är jag dock tillbaka på kontoret som vanligt, men min man är hemma pga osäkerheten om de ska stänga hans skola eller inte pga viruset. Världen är lite kaos just nu, och man får bara följa med i virveln och som sagt ta en dag i taget. Tvätta händerna noga, dricka mycket grönt te och äta citron. Jag försöker hålla det här viruset borta på samma sätt som jag försöker hålla borta en vanlig förkylning. Mycket vitaminer, mycket sömn, minimera stressen. Förresten är jag inte alls rädd för att själv smittas, utan jag är mer rädd för att någon i min närhet ska smittas och bli väldigt sjuk. Och jag är rädd för att mina resor ska bli inställda, eller att jag ska fastna i karantän i antingen Sverige eller USA om jag väl lyckas åka iväg.

Gillar

Kommentarer