Ekorrbebisens första äventyr

Såg en ekorrbebis i trädgården igår eftermiddag, och han var så söt. Det var verkligen den minsta, lilla ekorren någonsin. Jag och min man satt i sovrummet i en halvtimme och bara tittade på hur han försökte lära sig hoppa och klättra. Hans mamma var med och lärde honom jaga, vad som troligtvis var, flugor eller insekter på marken. Så söööött. Det var troligtvis hans första dag utanför boet.

Men allt blev mindre sött ett par timmar senare, då han ramlade ner på vår terass, och inte kunde ta sig upp igen. Vi lät honom vara ifred så han fick försöka lista ut vägen ut på egen hand, men vi insåg snart att han var alldeles för liten för att kunna klättra upp på väggen, eller orka hoppa från palmträdet till staketet.

Han försökte flera gånger att bara klamra sig fast vid palmträdet, men ramlade ner gång på gång. Balansen var verkligen inte färdigutvecklad där.

Så jag och min man gick ut och ställde vår sopborste på muren, som han skulle kunna klättra på för att komma upp till staketet och gräsmattan utanför. Vi flyttade även vår dynlåda och ställde den på bordet mot väggen på andra sidan - där kunde han först hoppa upp på en stol, och sedan dynlådan för att nå staketet och ta sig ut. Nu fanns det flera vägar ut, men lilla ekorrbebisen förstod ingenting. Efter ytterligare försök att hoppa mot väggen, gick jag ut med vantar på för att försöka lyfta upp honom och själv bära honom till frihet. Men han ville inte alls vara i närheten av mig.

Vi lämnade honom ifred igen, och han bestämde sig för att gömma sig i det högsta palmträdet. En halvtimme senare kom äntligen hans mamma för att rädda honom. Hon visade både hur man klättrar på borsten och hoppar upp på stolar och dynlåda, men lilla korren förstod fortfarande ingenting. Det var så fantastiskt att se hur mamman försökte lära honom hur man gör, gång på gång. Tillslut gav hon upp och försvann igen, och både jag och min man tänkte neeej, vi måste hjälpa honom att ta sig upp. Några minuter senare kom hon dock tillbaka med två andra, vuxna ekorrar. Nu var alla tre involverade i att försöka hjälpa bebis ta sig ut. Det var så underhållande att titta på. Tillslut lyckades han följa efter en av ekorrarna upp på borsten, och ta sig ut på gräset, precis innan det blev mörkt. Puh alltså. Det kanske inte var en sådan bra idé med ett nytt staket som släpper in mer "ljus" trots allt. 🐿

Gillar

Kommentarer