December har betytt...

Förberedelserna inför julen är alltid dem bästa. Och nedräkningen. I år ställdes sedan mina planer om att resa till Sverige och tillbringa julen hos min familj, in i sista sekund. Så kaosartat och orättvist, men det blev som det blev, och det var bara att finna sig i situationen och göra det bästa av allting. Det var ett svårt val för mig att ta när mitt flyg fortfarande gick som det skulle, och jag saknar min familj, men det var samtidigt det enda rätta. Och för några dagar sedan fick jag det bevisat att min magkänsla om att inte resa var rätt: mitt returflyg blev inställt och jag hade blivit fast i Sverige en längre tid. Bäst att hålla sig hemma när allt är så osäkert som det varit den här månaden.

December - och hela året - har kantats av inställda planer, och stora plötsliga förändringar när man minst anar det. Ingenting har gått att ta för givet. I mitten av den här månaden fick jag min årsbonus från mitt arbete, och den har aldrig varit så hög. Igen har jag lyckats toppa mig själv, och det beror ju främst på att jag aldrig jobbat så mycket tidigare. Det har ju inte funnits mycket annat att göra. En väldigt stor månadslön i december har därför varit ett litet plåster på såren som 2020 skapat. Jag hoppas jag kan använda dessa pengar för att träffa familj och vänner, resa och njuta av livet på en "normal" nivå i framtiden.

Jag har också skänkt mycket pengar till välgörenhet den här månaden. December gör mig alltid till en givmild människa. Tänker mycket på människor och djur som har det svårt den här tiden på året. Min vän hade en bössa på musikhjälpen, så det var en självklarhet att sponsra henne. Jag började även sponsra en cat cabin på Battersea Dogs & Cat home, och har nu blivit månadsgivare. Min man gillar inte katter och jag har förstått att han troligtvis aldrig kommer gå med på att skaffa en, så istället kan jag väl sponsra hemlösa katter. Som jag i hjärtat och själen skulle vilja ge ett hem (mitt hem) nu, nu, nuuuu. Vi har även skickat ett större bidrag till Cancer Research UK i min mans mormors namn. Hon gick bort i cancer i maj.

Mina förväntningar på det nya året är inte många. Jag vågar liksom inte hoppas på någonting, men jag är samtidigt mer än redo att lämna 2020 bakom mig. Allt har definitivt inte varit dåligt, och i bloggen framförallt har jag belyst många positiva aspekter från det mest underliga året i mitt liv, men jag saknar det som en gång var normalt. Som jag är säker på att vi alla gör.

Det var i alla fall mysigt med lite julstämning i december, fastän allt blev så annorlunda. Och jag är så enormt tacksam att jag har den finaste mannen som jag lever tillsammans med. Han (och marsvinen) har gjort månaden, och året, så bra trots allt.

Nu vill jag bara säga en sak: GOTT nytt 2021!

Gillar

Kommentarer