Burn Cancer

I julklapp fick jag ett ljus av min bror som heter Burn Cancer. 10% av intäckterna från försäljningen av dessa ljus går till cancer research, och det finns ingen mer passande dag att tända det här ljuset på, än på vad som skulle varit min morfars 82-årsdag. Dessutom fick vi nyligen det glada beskedet att min kusin är fri från lymfom - äntligen - efter ett år av kämpande. Är så glad för hans skull, och för alla oss nära och kära runt omkring honom, och jag tackar min morfar - hans farfar - för det. Är nämligen säker på att han hjälpt till på något vis, för aldrig att han skulle acceptera att hans barnbarn insjuknat i samma sjukdom han själv hade...

Äntligen har vi fått uppleva ett cancerbesked som inte betytt det värsta inom loppet av 6 månander. Så många överlever ju, och blir friska, men det var först nu som jag fick vara med om att det faktiskt sker på ett personligt plan. Att saker och ting faktiskt kan bli bra igen. Vi behövde dessa nyheter. Tack morfar, och tack Cancerfonden. Tack alla som skänkt pengar genom åren, för varje krona gör verkligen nytta och kan rädda liv.

Jag tänder det här ljuset och tänker på morfar. Min stora förebild i livet, som jag på något sett lyckats leva vidare utan, men som jag samtidigt saknar något enormt. Det är klarare nu att jag inte kommer se honom igen. I alla fall inte i detta liv. Jag har förstått det, och jag drömmer inte längre drömmar om att han finns kvar. Overklighetskänslan som jag aldrig trodde skulle försvinna, har försvunnit, men det tog ett bra tag. Att besöka morfars grav har blivit naturligt, och det känns så fel att skriva så, men rätt på samma gång.

Det som gjorde mest ont i början var vetskapen om att vi aldrig skulle få skapa några fler minnen tillsammans. Att jag aldrig skulle få prata med honom igen. Nu, mer än tre år senare, känner jag bara lycka när jag tänker på honom - ingen sorg. För jag känner samtidigt att han finns med mig ändå på något sett.

Det är svårt att förklara, och jag skulle absolut inte kunna förklara det för mitt förkrossade jag, den dagen morfar gick bort. Kanske därför folk säger att tiden läker alla sår till den som sörjer, för att sanningen är så komplicerad. Vi kan inte skapa fler minnen tillsammans, men du har varit med mig genom så mycket. Vi har en sådan fin historia, så jag kan bli mätt på alla minnen. Jag kommer alltid att sakna dig, men minnas dig med glädje.

I minnet du lever

Du finns alltid kvar

I minnet vi ser dig

Precis som du var

Det fanns en anledning att vi valde just den här versen till din begravning. Den beskriver dig så bra. Du kommer aldrig försvinna från våra minnen, och speciellt inte från våra hjärtan. Älskar dig morfar, grattis på 82-årsdagen.

Gillar