Blond eller brond?

Igår på tunnelbanan såg jag en tjej med naturligt, mörkblont/sandréfärgat hår. Det är inte ofta man ser det. För vi som en gång i tiden varit ljusblonda, har ju en tendens att bleka håret när vi blir äldre, så det fortsätter att hålla sig ljusblont och fräscht.

Blondin i Surahammar.

I flera år nu har jag kämpat med att hålla frisörbesöken någorlunda regelbundna. Har tyckt att det tagit för mycket tid, kostat för mycket, och håret har bara hållt sig kallt i några veckor innan det behövde tonas igen… Jag tröttnade på att gå till frisören helt enkelt.

Nu efter bröllopet bestämde jag mig därför för att sluta bleka det och låta min naturliga hårfärg växa ut. Men när jag ser bilder på hur snygg jag är i blekt, ljusblont hår, samt när jag såg tjejen med det naturliga, sandréfärgade håret på tunnelbanan (såg det inte lite tråkigt ut?), då vill jag bara bleka det igen. Då vill jag vara den där “riktigt” blonda Linda igen, istället för brondinen jag börjar förvandlas till nu.

Blondin i Paris.

MEN – nu är jag ju faktiskt 19 månader på god väg att få tillbaka min naturliga hårfärg, och som min man sa, så kan jag ju inte ge upp nu. Har inte haft endast min naturliga hårfärg i hela håret sedan jag var 12 år gammal, och samtidigt som jag älskar att vara nyblekt så trivs jag ju faktiskt med min naturliga hårfärg med. Jag har blivit van med att vara lite mörkare.

Blondin i Richmond Park.

Dessutom kommer det blekas naturligt i sommar. Precis som min pappa och bror är jag som allra mörkast just vid den här tiden på året. Senare kommer jag bli mellanblond, och det är den färgen jag egentligen går och väntar på.

Axellång blondin precis innan min första arbetsdag tillbaka i Sverige efter universitetet,

Gillar

Kommentarer