Beddington Farmlands

Dagarna fortsätter vara väldigt kalla här. -2 grader, dock ingen snö i sikte. Man kan ju tycka att i ett land där det regnar så ofantligt mycket, så skulle det väl kunna snöa när det är minusgrader. Men nej, inte här i London i alla fall... Jag har vant mig vid tanken att jag troligtvis inte kommer få uppleva någon snö alls den här vintern.

Vardagen i lockdown rullar på med jobb och promenader. Igår tog jag och min man en annan väg till parken för vår dagliga motion, och hittade en gömd stig vi inte tänkt på förut. I brist på att något annat händer i våra liv, så bestämde vi oss för att vara äventyrliga och utforska den. Stigen tog oss fram till Beddington Farmlands och ett fågelreservat.

Det finns så många gröna områden där vi bor, att vi inte ens vet om/besökt alla än. Det här var alltså en helt ny plats för oss.

Så vackert med all frost!

Det ryktas nu om att lockdown kan bli ÄNNU striktare. Att man endast får gå ut och motionera ensam - kanske endast en gång i veckan - och jag känner liksom att HUR MYCKET VÄRRE KAN DETTA BLI. Mitt tålamod (som är dåligt för övrigt), har nått en ny bristningsgräns. Jag försöker att fokusera på det positiva varje dag (jobb, min man, mina marsvin, den fantastiska teknologin som gör det möjligt för mig att hålla kontakt med familj och vänner via telefon, mitt mysiga hem, god mat) men ibland är det inte lätt... Jag vill bort, bort, bort från alla dessa restriktioner, och kunna styra över mitt egna liv igen. Tänk att få gå på en restaurang eller träffa en vän, dricka ett glas vin och bara SKRATTA tillsammans.

Gillar

Kommentarer