Babyboost

Har precis läst ut en bok som heter Babyboost (skriven av Isabella Löwengrip) på Nextory. Den handlar om hur Isabella bestämde sig för att skaffa barn, hennes graviditet, förlossningen och livet med småbarn. Jag är varken gravid eller har småbarn, men jag tyckte det skulle vara en nyttig bok för mig att läsa endå, och jag hade rätt. Det var precis en sådan bok som jag behövde läsa, tror jag.

Jag har alltid varit målinriktad och velat haft en bra karriär osv, så under min uppväxt har jag nog aldrig riktigt tänkt på att jag vill bli en mamma en dag. Det har aldrig varit något riktigt självklart utan mer känts som något som kanske händer någon gång, långt in i framtiden. Inget jag behöver tänka på nu, och den inställningen har jag fortfarande. Dock är jag snart 26 och det känns som barn är något man borde börja tänka på vid den här åldern. Vare sig man känner sig redo eller inte kan det vara bra att planera inför framtiden. Jag känner mig absolut inte redo att skaffa barn, och efter att ha läst Babyboost känner jag mig ännu mer säker i saken. Jag har inte levt färdigt "mitt" liv än; jag vill resa mer, utvecklas och sätta mig själv först. Jag är inte redo att göra några uppoffringar för någon annan. Speciellt inte ekonomiskt, då jag inte tycker jag är där jag borde vara för att kunna försörja en till liten människa. Nej, jag trivs alldeles för bra med mitt liv som det ser ut precis just nu.

Det var i alla fall härligt att läsa en bok om ämnet som var så ärlig. En bok som verkligen beskriver hur det känns och vad man går igenom; att det är något helt annat än ultraljudsbilder på Instagram, eller bebismysbilder 10min efter förlossningen... Det är en stor uppoffring och väldigt krävande att vara gravid, föda och uppfostra ett barn. Något man verkligen måste förbereda sig för. Efter 30 skulle jag definitivt kunna tänka mig att skaffa barn, om jag blir lite modigare haha. Just nu känns graviditet och förlossning som rena självmordet, men jag känner mig samtidigt lite lugnare efter att ha läst Babyboost. Den var liksom skriven på "mitt" sätt. Så jag förstår lite mer om det skrämmande okända (har ju själv inga gravida vänner eller vänner med barn. Har liksom noll erfarenhet av barn). Att skaffa barn är en naturlig fas i livet som jag inte frivilligt skulle vilja hoppa över, fastän det känns skrämmande just nu. Jag lovar dock inte att min fästman inte måste tvinga mig till barn när jag är 32+, och att jag sedan kommer sitta inlåst i en garderob under hela graviditeten och bara gråta haha. Men allt har sin tid.

Gillar