Andas

Idag är en tuff endometrios-dag för mig där fokuset ligger på andningen. Att anda sig igenom smärtan är det enda jag kan tänka på just nu. Varför har mensvärken (eller livmodersinflammationen, som jag vill kalla det) det här året varit som starkast dagen innan mensen kommer? Igår fick jag feber, frossa och kände mig illamående. Jag gick och lade mig 21:00 med min vetekudde. Hade knappt orken att släcka lampan för det gjorde så ont. Lyckades nästan somna innan värkarna drog igång med full kraft igen vid 23:00. Sån här stark smärta har jag nog aldrig känt tidigare, medan jag ligger ner i en vilande position. Jag rörde inte på mig en millimeter, och ändå kändes det som om jag behövde föda ut en vattenmelon. Jag greppade tag om min vetekudde och tryckte den mot mina lår allt jag kunde. Fokuserade på att andas, inte få panik, och önskade att någon kunde komma och koppla upp mig mot en sån där maskin som mäter värkar vid en förlossning. Fick en känsla av att det är exakt så här livmodern måste krampa när man föder barn. Kände ett stort tryck mot baken, ett stort tryck fram, och hela magen var hård och "låst". Det känns inte okej att jag ska ha så här ont trots att jag balanserar mina hormoner, äter en bra kost och rör på mig mycket. Jag tog den här smärtan som ett oväntat nederlag. Att dessutom ha så här ont dagen innan mensen börjar är något ganska nytt för mig, och det gör mig lite rädd. Förut visste jag att jag borde hålla mig nära hemmet under mensen (utifall jag får akuta smärtor och måste spy), men nu ska jag alltså vara rädd för mitt mående även innan jag ens vet att den är på gång? Jag har undvikit att tagit vissa hormoner tidigare, men nu har jag ett nytt möte inbokat med en barnmorska för att se om det finns något annat jag kan göra. Jag tillåter inte mig själv att gå runt och ha ångest över att jag helt plötsligt kan bli förlamad av smärta och börja kaskadspy.

- Övrigt -

Gillar