April har varit den första hela månaden vi varit isolerade under det här Coronavirusutbrottet. Jag hoppas också på att det är den enda; att saker och ting kan börja öppna upp igen i mitten av maj. Jag har en frisörtid inbokad i slutet av maj, men det känns såklart osäkert. Men hoppet är alltid det sista som försvinner 😉 I alla fall har den här månaden varit mysig och frustrerande på samma gång.

Det bästa den här månaden...

...Har varit att jag fått tillbringa mycket tid (läs: all tid) hemma i mitt underbara hem. En plats jag trivs väldigt bra på. Mina marsvin har blivit ännu mer personliga eftersom de får så grymt mycket uppmärksamhet just nu, och det blir aldrig en tråkig stund tillsammans med min man heller. Jag trivs ju också bra med att arbeta hemifrån.

Det tuffaste den här månaden...

... Var att ha en urinvägsinfektion som gjorde så förbannat ont i en vecka. Konstant svidande och brännande smärta i magen... Inte kunna ställa sig upp utan att man måste springa på toaletten... Ingen matlust, allt gör bara konstant ont... Nej, har man inte hälsan i behåll har man inget här i livet. Jag är så tacksam för varje gång jag kissar och det inte svider!

Så här har jag gått klädd...

Träningskläder, bekvämt och mer bekvämt är min stil just nu. Älskar att gå runt i leggings med en stickad tröja. När jag suttit i solen har det blivit i shorts och linne, och ibland har jag "klätt upp mig" för den dagliga promenaden med en blus eller skjorta. Det är enkelt just nu.

Det jag saknat mest...

... Är såklart friheten. Att kunna besöka vänner och familj, att kunna resa och att bara kunna gå till en restaurang och skämma bort sig själv med mat man inte själv lagat. Och ett glas prosecco i solen. Har haft många fina drömmat om att jag umgåtts med nära och kära i Sverige, och till och med en dröm där jag fixade ett privatplan för endast £8000 och flög till Franska Rivieran. Det räddade min wanderlust lite, att jag fick leva ut mina drömmar i mina faktiska drömmar haha.

Vädret har varit...

... Strålande! Och det har verkligen gjort månaden i isolering så mycket mer hanterbar. Att vi kan sitta ute på terassen, ta en värmande promenad i solen. Inte konstant leva i kyla och mörker. Det hade gjort allt mycket värre. Det är som om allt solsken är en påminnelse om att mother earth is healing. Allt kommer bli bra tillslut.

Så här fortsätter jag året för att uppnå mina mål...

De målen och förväntningar jag skrev ner i början av året kan ju **** themselves. Till och med bröllopet jag såg fram emot i juli har blivit inställt. Ingeting blir som tänkt i år. Istället skulle jag säga att målet är att fortsätta vara positiv, leva för stunden, underhålla sig själv med saker som man tidigare kanske inte skulle lagt ner tid på (tex att spela The Sims 4 i vuxen ålder!),ta hand om sig själv och varandra. Njuta av det lilla i livet, att inte ha några planer eller stress och vara tacksam att man har hälsan i behåll.

Det jag avklarat är...

Skriver som förra månaden - massor med jobb hemifrån. Att fortfarande få en lön i slutet av månaden tar jag inte för givet längre, när många andra inte får det. Är så glad så länge jag kan fortsätta arbeta hemifrån och jobben fortsätter att rulla in. Att byggnadsarbetsplatserna fortfarande håller öppet. Känner att jag på så vis kan göra min del, och ta mitt ansvar för ekonomin och en hållbar framtid. Självklart är jag trött efter alla dessa veckor utan en endaste liten semester, men tacksamheten utväger garanterat tröttheten.

Dags för en ny månad nu med förhoppningsvis nya möjligheter!

Ännu en dag där det är svårt att hålla koll på vilken dag eller vilket datum det faktiskt är.

Jag jobbar på som vanligt, och det kanske låter tjatigt, men jag är fortsatt tacksam för att jag kan jobba vidare trots allt som händer. Många har ju inte alls samma möjlighet.

Fastän jag kanske inte direkt vet vilket datum det är, så försöker jag njuta av varje dag. Trots att jag känner av en starkt pollenallergi just nu. Har nyst i kanske 4 veckor, men igår vaknade jag upp helt blodig i ansiktet. Hade blödigt näsblod i sömnen. Går runt konstant och nyser och snyter mig.

Det ska regna i några dagar nu, och jag trodde inte jag skulle säga det, men jag ser fram emot det. Ser fram emot regniga promenader i parken och att få mysa i soffan under en filt och titta på The OC.

Jag som alltid betalar för allting som andra använder (Netflix, BT, Hayu etc.) blev glad när min mans bror gav oss en kod för att använda hans Amazon Prime. Äntligen är det min tur att freeloada!! Så jag och min man har börjat titta på mitt älskade OC. Är så glad att min man älskar det minst lika mycket som mig. Jag kan fortfarande nästan varje line utantill, och sjunger alltid med i musiken, men det är lika bra ändå!!

Det tog oss två veckor, men nu är vårt pussel klart! Det var riktigt roligt, faktiskt. Har ju inte lagt ett pussel sedan jag var ett barn.

Frågan är vad vi ska göra med det nu? Låta det stå framme ett tag? Ingen av oss vill ta isär det just nu och lägga tillbaka det i lådan. Efter två veckor måste vi få vara stolta ett tag 😂