29 1/2

Kommer ihåg när man var liten och någon frågade hur gammal man var. "Tio och ett halvt." - Det var så otroligt viktigt att få med den där halvan på slutet, så fort januari kom krypandes. Att vara liten och fylla år i juli, kändes som att fylla år i december. Var alltid avundsjuk på de som fyllde i januari, mars, april... För det första blev de äldre "snabbare", och för det andra blev de alltid firade i skolan. Att fylla år på sommaren betydde alltid att man blev bortglömd, inte fick presenter i skolan, och att vänner var bortresta på min födelsedag. Nuförtiden hoppas jag verkligen lärare ger presenter till sina elever som fyller år på sommarlovet med, antingen innan eller efter sommarlovet. Så hemskt att alltid behöva sjunga "ja må du leva", och se klasskompisarna öppna paket (det var oftast en penna eller en bok), och veta att det där aldrig kommer vara jag... Kanske därför jag fortfarande är lite anti folk som gör en alldeles för stor deal av deras födelsedag. Jag räknar alltid med att de flesta inte ens kommer komma ihåg min.

I alla fall så spelade det ingen roll om man var 5 eller 15 år - man ville ju alltid vara äldre än just den åldern man var. Sedan fyller man 18, och inser att man inte vill bli äldre längre. Det ändras dock igen när man fyller 22 och fortfarande får lov att visa leg ute på krogen och vid köp av alkohol... Jag fick visa leg tills jag fyllde 26, trots 18-årsgränsen här i England. Något magiskt hände sedan, helt plötsligt, för nu har jag inte fått visat leg alls sedan dess. Skulle det ske nu, så skulle det inte vara irriterande längre. Bara kul. Från att jag alltid velat vara äldre än vad jag egentligen var, så uppskattar jag numera när folk tror jag är yngre än jag egentligen är. Vad säger det om min ålder?

Idag blev jag 29 1/2 år gammal! Jag har alltså bara 6 månader kvar av mina twenties. Aaah, när blev jag så här gammal? Samtidigt ser jag fram emot att fylla 30. Jag tror ju starkt på att det finns en charm med varje ålder. Livet blir bara bättre och bättre, för vaaarje år. Det sa i alla fall alltid min mormor, och jag litar på henne. Det går inte att planera min 30-årsdag just nu, eftersom världen fortfarande är ett enda stort kaos. Hade allt varit som vanligt hade jag gärna befunnit mig utomlands tillsammans med min man och familj den 6 juli, men nu får vi vänta och se hur allt utspelar sig helt enkelt.

Gillar