2016 resumé: Ett svårt slut

September 2016

Jag och min man firade ett år i vår lägenhet med lite bubbel. Jag fortsatte att jobba med Deutsche Bank under den här tiden, samtidigt som jag också började jobba på Selfridges. Jag var fokuserad, men jag kommer även ihåg att oron över morfar alltid låg där under ytan och gnodde. Han hade ont, kunde inte äta och mådde verkligen inte bra.

Den 13:e september hade han tid på sjukhuset för en massa tester och kontroller. Jag mådde illa och väntade bara på att mamma skulle ringa med ett positivt besked. När hon sedan ringde mig med gråten i halsen, sjönk mitt hjärta ner till tårna. Det var kört… Och hur sjukt var det att morfar körde bil till sitt läkarbesök på morgonen, och senare den kvällen blev transporterad till hospice? Det var så svårt att förstå.

Han hade en tumör stor som en apelsin i magen. En tumör som växte i en rasande fart. Läkaren gav honom max tre veckor att leva.

Efter den 13:e september svartnade det för mig. Jag kommer inte ihåg mycket. Jag jobbade hårdare än någonsin, bara för att komma hem och bryta ihop. Jag ville ringa morfar när han var vaken, samtidigt inte störa om han hade ont. Ett par veckor innan det här hade jag börjat springa för att lugna nerverna. Jag sprang, och sprang, längre än jag någonsin sprungit förut. Det var så skönt, för jag blev så trött av att springa att jag inte ens orkade gråta.

Den 19:e september somnade morfar in. Jag kommer ihåg att jag precis kommit till jobbet, och öppnat kontoret, när jag fick det bekräftat via sms. Det var ju något vi bara gått och väntat på, men samtidigt, att få höra de där orden gjorde det sant på en helt annan nivå. Jag grät. Jag var själv på kontoret och grät i en halvtimme. När jag sedan hörde min kollegas bil utanfor på parkeringen slutade jag, låtsades som ingenting och tog tag i dagen. Morfar hade velat det.

Oktober 2016

Jag bokade snabbt en flygbiljett hem till Sverige för morfars begravning. Gråten satte sig verkligen i halsen så fort vi kom dit och möttes av en skylt utanför med morfars namn. Ljus, blommor. Att gå in i rummet med kistan var bara overkligt. Samtidigt lyste solen in genom de stora fönstrena, och ner på kistan under hela begravningen. Höstloven, med de starka färgerna, fladdrade i träden utanför, och det var så vackert. Så rofyllt.

När jag känner att det blir för mycket känslor att hantera på en gång, är jag en expert på att ge mig själv arbetsuppgifter. Mormor ville ha lite bilder men orkade inte knäppa några själv, så jag tog hennes kamera och utsåg mig själv till fotograf. Att ta kort på kistan, blommorna, ljusen… Från alla möjliga vinklar… Det lugnade mig på något konstigt sätt. Det kändes så mycket bättre än att bara sitta still och titta på kistan, medan prästen tog upp så många fina minnen som var nära att ge mig en panikattack.

Jag har inte många andra minnen från oktober. Vet att jag följde med min bror på en lägenhetsvisning innan jag åkte hem till England igen. Men det skulle dröja nästan ett år innan han hittade sin pärla han nu bor i.

I slutet av oktober orkade jag äntligen göra någonting annat än jobba, springa och sova. Vi åkte till Love Crepes för en middag med vänner. Kan man kalla det middag? Eller mer en fika? Vi åt alla fall deras otroligt söta crepes med choklad, banan, jordgubbar och grädde, samt drack deras ännu sötare juicer. Gillade det inte alls, men det var trevligt och bra för mig att komma ut igen och träffa lite människor (utanför jobbsammanhang).

November 2016

Jag reste till Sverige igen. Gud vad jag reste till Sverige det året egentligen. Novemberresan hade dock varit planerat sedan sommaren, och jag var bara där en helg. Jag trodde ju inte att jag annars skulle se min familj mellan augusti och december. Ganska lång tid. Där besökte jag morfars grav för första gången.

Jag förnyade även mitt pass i Sverige och hämtade upp det ett par veckor senare på Svenska Ambassaden i London. Jag och min man hade då den mysigaste dejten i Marylebone med middag och ett besök på några pubar. Som sagt; jag hade väldigt fina stunder tillsammans med min man det här året. Vi var ju trots allt nyförlovade, fastän det var lätt att glömma det ibland.

I slutet av November pyntade jag julgranen hemma. Egentligen vill min man att jag väntar till december månad, men det här året vågade han inte ifrågasätta det. Det blev även vår sista jul i den gamla lägenheten, vilket vi redan då kände på oss. Vi hade redan dåplaner på att flytta.

December 2016

Jag och min vän julshoppade på Oxford Street! Och det var en stor besvikelse haha. När jag var yngre var Oxford Street rena himmelriket, men nu insåg vi att gatan faktiskt bara består av kedjor som upprepar sig själva efter 200 meter. Vi räknade till 5 Boots, 4 H&M och 3 River Island butiker… Vi lämnade snabbt Oxford Street och gick runt i Marylebone istället, fikade och åt god mat.

För tredje året i rad var det julfest på jobbet i min chefs golfklubb. Föregående år hade vi fått traditionell engelsk julmat, men det här året serverades det indisk mat. Det var en trevlig kväll med mat, sång, dans och tal (plus att våra repektive var med), men samtidigt levde festen inte riktigt upp till föregående år. Företaget ville spara pengar, och någon gång under kvällen förstod vi nog alla att det vår sista jul där på golfklubben.

Jag och min man lagade julmat hemma. Först hade vi en svensk julafton med svensk julmat. Veckan efter lagade vi även engelsk julmat och hade en engelsk julafton. Jag kommer ihåg att vi båda sedan gav varandra tjocka kläder i julklapp eftersom vi skulle resa tillsammans till Prag över nyår.

Den riktiga julen kom, och jag reste hem till Sverige för att fira med familjen. För första året i mitt liv såg jag inte riktigt fram emot julen. Det skulle ju fattas en person bland oss. Men att fira jul utan morfar gick bra; mycket var precis som vanligt, och jag vet att det var precis så han hade önskat att det var. Att vi fortsatte hålla på vara små traditioner, tänka på honom, men inte sakna honom alldeles för mycket.

Efter julen reste jag tillbaka till England för att sova och packa om mina väskor. Sedan begav sig jag och min man till Prag. En riktigt mysig vinterresa i en väldigt vacker stad. Jag var verkligen redo att säga hejdå till 2016 vid midnatt den nyårsaftonen. Jag ville blicka framåt mot vårt bröllop, och lägga all sorg bakom mig.

Gillar

Kommentarer