2016 resumé: En bra sommar

Maj 2016

Bank Holiday i maj, och jag och min man bestämde oss för att köra ner till Brighton. Jag hade inte varit där på 10 år, men lovade mig själv att komma tillbaka, så nu tog jag tag i det, och vi åkte ner. Det var en regnig dag och det blåste storm, men det var fortfarande en av de bästa dagarna på året. Efter 10 år är det konstigt hur man fortfarande kan komma ihåg staden utantill. Vi gick runt i Churchchill Square, åt mat på en thailänsk pub, och gick till piren och spelade spel i deras arcade centre. Allt såg likadant ut som det gjorde 2006. Till och med min älskade pizzavagn fanns kvar på torget!

Pappa kom och hälsade på, och överraskade oss med biljetter till Chelsea Ladies FA Cup final på Wembley. Vi fick också träffa Hedvig Lindahl, den svenska målvakten. Under hela dagen dracks det vin, alldeles för mycket vin. Mitt glas fylldes konstant på av snälla människor, och jag insåg inte förrän vi var på väg hem hur mycket vin jag egentligen druckit. Jag och min man åkte tåg, allting snurrade och jag mådde väldigt illa. Jag försökte leta efter en toalett på tåget, men hittade ingen. Satte mig ner och spydde. Tåget stannade på en station och jag mådde bättre. Sedan åkte det igen, och så fort jag kände att vagnen rörde sig spydde jag igen. Repetera det här 5 gånger. Enligt min man är det det pinsammaste ögonblicket i mitt liv. Enligt mig själv är det ett av HANS pinsammaste ögonblick, för jag kommer inte ihåg så mycket ;)

Min man fyllde sedan 23 år, och hans föräldrar ville slå på stort och lyxkryssa på Themsen! Vi fick därför en tour av hela London från vattnet, samtidigt som vi åt en lyxig middag. Jag tyckte Canary Wharf var mest spännande att se eftersom jag skulle börja jobba där endast ett par veckor senare.

Sista veckan i maj besökte jag och min man Sverige. Jag och min bror firade mamma på mors dag med en dag på stan och kinamat, men det absolut bästa med resan var att se morfar starkare. Mycket starkare än han var i mars. Han hade den lilarandiga polotröjan på sig som jag köpte i januari, vi spelade kort och han såg fram emot sommaren och att få ett uppehåll med cellgifterna. Allt gick åt rätt håll.

Juni 2016

På den första officiella sommardagen var jag och min man fortfarande i Sverige, och jag överraskade honom med ett besök i Stockholm. Det var första gången han besökte Stockholm på sommaren, så självklart åt vi lunch på en uteservering i Gamla Stan. Vi hängde också i Humlegården och min man fick besöka medeltidsmuseet. Det var en varm, solig och perfekt svensk sommardag.

Sedan började jag jobba för Deutsche Bank i Canary Wharf. Det var mäktigt. Mötesrummet på mitt kontorsplan hade ett glasgolv där man kunde se rakt ner i Themsen. Säkerheten var hög, projektet jag arbetade på avancerat, och vissa dagar hade jag ont i magen över att behöva åka dit och jobba för att det var så stressigt. Andra dagar älskade jag det.

I mitten av juni var det äntligen dags att se Coldplay spela live på Wembley. Jag köpte biljetter till min man i julklapp, eftersom han är ett stort fan. Det var den bästa konserten jag någonsin varit på.

Juli 2016

Min födelsedag närmade sig och jag gjorde någonting jag aldrig gjort förut; jag jobbade. På min 25-årsdag. Det var inte roligt eftersom jag hade alldeles för mycket att göra den dagen, men jag kommer ihåg att jag ringde mormor och morfar på lunchen. Det var sista gången jag någonsin pratade med morfar på telefonen. Han var hes av medicinerna, och kunde knappt prata. Men han mådde bra ändå, sa han. Hans värden var bra.

Firade min födelsedag genom en middag med vänner på Zizzis och vi drack bellinis. Annars gick jag till parken och solade under julikvällarna och helgerna när jag hade lite tid över. Vi hade ingen riktig trädgård då, så ville jag sola fick jag gå till parken vid dammen. Dessutom var det en ganska regnig sommar, så jag försökte verkligen se till att njuta av solen så fort jag fick chansen.

I slutet av juli reste jag till Sverige medan min man jobbade i Leeds ett par veckor. Jag solade, badade, umgicks med familj och vänner. Det var en riktig mysig sommarvecka. Min bror jobbade i Virsbo då, och jag kommer ihåg att jag hämtade upp honom en dag. Det var då jag fick se Wirsbo Herrgård för första gången, och jag blev KÄR. Jag fick en rundtur runt hela herrgården, och efteråt visste jag att jag bara måste gifta mig här. Det var den perfekta platsen för vårt framtida bröllop. Jag bokade den 26:e augusti 2017, där och då. Hade inte ägnat många tankar åt vårt framtida bröllop innan dess, och helt plötsligt hade vi både en plats och ett datum! Typiskt mig. Jag bestämmer mig fort.

Den sista juli åkte jag till mormor och morfar för att spela kort en hel kväll. Morfar vann, vilket kortspel vi än spelade. Och vi spelade i timmar. Sedan dess har vi inte spelat kort tillsammans igen.

Jag tyckte morfar var precis som vanligt även i juli, och jag fortsatte att vara positiv över situationen. Nu när jag tittar tillbaka på bilder inser jag att jag inte alls förstod hur dåligt han mådde. Dels för att han inte ville oroa oss, dels för att jag inte förstod cancerbehandling då som jag förstår den idag. Att morfar fick sluta med cellgifterna betydde inte att hans cancer var borta. Hans kropp behövde bara vila från den tuffa behandlingen.

Augusti 2016

Jag beskriver ofta 2016 som ett dåligt år, men sommaren var faktiskt en bra sommar. I början av augusti reste jag och min svärfamilj till Toscana, och jag tror inte att jag varit på ett vackrare ställe. Vår villa låg uppe på ett högt berg med utsikt över havet och den gröna dalen nedanför. Har nog aldrig känt mig mer som en Kardashian än när jag satt där vid poolen, framför den fantastiska utsikten, med ett glas prosecco i min hand.

Vi besökte Pisa (självklart det lutande tornet i Pisa), samt Florence. Florence hamnar högt upp på min lista av favoritstäder i världen. Det var så vackert, rent och exklusivt. Lite väl dyr pasta i stadskärnan (som smakade ganska basic), men Boboli Gardens, shoppinggatorna, Arnofloden… Jag åker gärna tillbaka.

När jag kom tillbaka till England var jag lycklig. Hade inte varit så brun och utvilad på evigheter, och att jobba i Canary Wharf var roligt igen. Men lyckokänslan togs ganska fort ifrån mig, eftersom morfar började bli sämre igen.

I slutet av augusti åkte jag och min till Sverige igen, eftersom vi hade ett möte inbokat med Wirsbo Herrgård. Det var första gången min man skulle få se herrgården. Helt sjukt vad vi litar på varandra egentligen; han köpte lägenhet innan jag hade sett den, och jag bokade en herrgård för bröllopet utan att han hade sett den.

Det var den 26:e augusti 2016 och exakt ett år innan vårt planerade bröllop. Det öste ner regn den dagen och var svinkallt. Hela herrgårdsplanen var täckt av lera, och blöta, leriga katter sprang glatt fram till min man för att gosa (min man är inte alls förtjust i katter…) Kändes inte riktigt som det var den perfekta dagen att introducera honom för den här herrgården jag pratat så gott om, och vi båda hoppades febrilt att det inte skulle vara så här på vår stora dag.

Efterat åkte vi hem till mormor och morfar. Morfar var trött och hade ont i magen, men satte sig ner vid oss ett tag för att prata. Vi pratade om herrgården, bröllopet och fotboll. Sedan ursäktade han sig för att han behövde vila. Vi åkte därifrån och vi åkte hem till England. Sedan såg jag aldrig morfar igen.

Jag kunde inte lämna min väns hund innan han skulle avlivas tidigare det året. Jag hade så svårt att säga hejdå. Att veta att det är sista gången man ses och inte kunna göra något åt det… Vad gör man? Jag visste inte att jag aldrig skulle se morfar igen efter den 26:e augusti 2016. Hade jag vetat det den dagen hade jag aldrig gått därifrån.

Gillar

Kommentarer