2014 RESUMÉ: LÅNGDISTANSFÖRHÅLLANDE

Januari 2014

Året började med att vi missade 12-slaget. Min man var i Sverige och vi hade blivit bjudna på tre olika nyårsfester. Planen var att gå till en fest, gå vidare till den andra, och till slut hamna hemma hos min mamma och pappa på deras fest vid 12-slaget. Men jag blev lite distraherad av en alldeles för söt Chihuahua, och vi blev sena. Jag och min man firade därför in 12-slaget på någon random gata, på väg hem till mina föräldrar.

Ett par dagar senare åkte min man tillbaka till England och universitetet. Det var så sorligt att säga hejdå på flygplatsen. Varje gång. Jag hatade att ha ett långdistansförhållande, men var samtidigt så inställd på att det här var mannen i mitt liv, så det var bara att bita ihop och kämpa. Han kände likadant. Han gick alltså sista året på universitetet, och jag, som tagit universitetsexamen ett halvår tidigare, hade flyttat tillbaka till Sverige och hem till mina föräldrar för att jobba.

Det gick sådär att jobba i Sverige. Jag fick bara tempjobb, och det ena säljjobbet var tråkigare än det andra… Direkt efter min man åkt hem, började jag därför söka jobb i England och London igen. Jag ville tillbaka till min man.

Vad mer hände i januari? Jo, förutom att jag jobbade litegrann och hade ett par telefonintervjuer, blev jag också sjuk och tillbringade dagarna i sängen med att sträcktitta Real Housewives of New Jersey och The Lying Game. Mina favoritprogram på den tiden.

I slutet av månaden hade sportsbaren Allstar öppningsfest i Västerås, och jag var där med pappa och resten av Chelseafansen. Det bjöds på Club Sandwiches vilket var sååå gott. Så synd att de valde att endast servera det under den kvällen och inte fortsätta ha det på menyn.

Februari 2014

Efter att min gammelfarmor fått ett plötsligt cancerbesked, gick hon bort 98 år gammal, och vi hade en kyrklig begravning för henne den sista februari. Jag kände mig lyckligt lottad som fått haft henne i mitt liv i hela 22 år. Kände ingen i min ålder som fortfarande hade gammelfarmor kvar i livet, eller någon med en gammelfarmor som alltid varit så närvarande för den delen. Hon kom alltid på sina barnbarnsbarns födelsedagar – till och med namnsdagar – och dessutom gick hon på dans och gymnastik tills hon fyllde 96 år… Hon inspirerade oss på många sätt och vis!

Mitt jobb rann ut i sanden där i februari. Jag hade ett säljarjobb där jag fick bestämma hur mycket (eller hur lite) jag ville arbeta helt själv, och som dessutom enbart gav provision. Förståeligt nog var det inte alls motiverande att gå runt på stan och intervjua folk, eller sälja tidningar, mitt i kalla februari, så jag bestämde mig för att försöka tjäna pengar på annat håll. Jag hade startat ett instagramkonto med fokus på inredning, och när jag såg att intresset för mina bilder blev ganska stort (hade 7000 följare), försökte jag fixa till mig samarbeten som genererade pengar. Jag var tyvärr inte tillräckligt stor för att tjäna ordentliga pengar, utan fick mest 10% rabatt lite här och var på prylar jag egentligen inte ville ha… Haha. Men jag hade ganska roligt.

I mitten av februari tog jag mitt pick och pack och reste till England i två veckor för att hälsa på min man på universitetet. Vi hade de mysigaste veckorna. Alla Hjärtans Dag firade vi med utgång med hans vänner. Sedan åkte vi upp i Spinnaker Tower, gick på Wolf of Wall Street på bio och såg Portsmouth spela Wimbledon i fotboll på Fratton Park. Vi satt med bortafansen eftersom Wimbledon är min mans lokala fotbollslag. Tyvärr förlorade de.

Mars 2014

Jag jobbade lite igen och sökte samtidigt lite fler jobb i London. Men det var svårt när de helst ville att jag skulle komma dit redan nästa dag för en intervju. Eller så ville de ha min permanenta address i London, och jag hade ju ingen… Inte än… Drömmen om att bli återförenad med min man snart levde vidare.

Istället kom min man och hälsade på mig i Sverige under hans reading week. En dag åkte vi på en kryssning till Finland. Enda sedan jag nämnde att jag var till Finland med min mamma och pappa året innan, ville min man också åka på en kryssning. Vet inte om jag tycker kryssningar är superroliga, men jag tog i alla fall med mig engelsmannen och åkte till Åland. Vi gick inte av båten den här gången, utan det var endast en 12h resa fram och tillbaka. Det räckte för min del 😉

I slutet av mars tog jag mig faktiskt till arbetsförmedlingen för jag kände att min arbetssituation inte var hållbar. Jag ville så mycket efter universitetet, men kom ingenstans, och det var fruktansvärt frustrerande. Jag tackar min vän som befann sig i en liknande situation. Kunde alltid prata med henne när jag tyckte att livet var väldigt, väldigt orättvist, och när jag var orolig inför framtiden <3 Att gå till arbetsförmedlingen för ett möte var väldigt ångestframkallande för mig. Jag tyckte ju inte att jag “hörde hemma” där på något sätt och vis, och att gå dit var som om jag sjunkit till en helt ny nivå av meningslöshet och desperation. Jag hade ju alltid varit målinriktad, ambitiös och framgångsrik i vad jag än tagit mig an. Och här stod jag med en stark utbildningsbakgrund och – kanske inte en lika stor arbetserfarenhet – men jag hade sommarjobbat i Sverige, samt haft ett fåtal betalda projektarbeten i England. Trots det fick jag fick inget normalt, fast arbete.

April 2014

I april kommer jag ihåg att vi firade min farmors födelsedag på Bellmans i Västerås. Jag älskar Bellmans; de har verkligen alltid supergod mat och bra service. Det blev en trevlig kväll med släkten.

Någon vecka senare begav jag mig till England för att hänga med min man i London. Han var hemma hos sina föräldrar på påsklovet. Vi hängde bland annat i Green Park och Kensington Gardens, spelade tennis och pratade om framtiden.

På ett eller annat sätt skulle vårt långdistansförhållande vara över mycket snart. Det hade vi båda som mål.

Gillar