18 månader går väldigt fort...

571 dagar sedan jag såg dig. 547 dagar sedan du somnade in. 526 dagar sedan din begravning.

Ibland undrar jag hur du har varit borta så länge? Jag pratade ju med dig igår. Andra stunder känns det som en evighets evighet sedan jag senast hörde din röst. Sedan du senast fick mig att skratta.

Mycket har hänt sedan du somnade in. Jag har gift mig, köpt lägenhet, rest till bland annat Tjeckien och Mallorca. Fick aldrig chansen att berätta för dig hur mycket jag tyckte om dessa resor. Och du fick aldrig chansen att vara med på mitt bröllop, vilket fortfarande gör ont. Det var ju bästa dagen i mitt liv, men samtidigt, det kan inte ha varit det eftersom du inte var med…

“Sånt är livet” sa du när du fick veta att du bara hade en vecka kvar att leva. “Alla kan inte vara kvar här för evigt.” Jag vill bara säga att du har fel. Du, om någon, kommer alltid vara kvar här för evigt. Du finns kvar i så många hjärtan och jag kommer aldrig sluta prata om dig. Lik som mamma pratar om sin morfar med mig, kommer jag, om jag får barn en gång i tiden prata om dig. Jag vet allt om min underbara gammelmorfar Arne, fastän jag aldrig fick chansen att träffa honom.

Tiden förändrar saker, men på insidan är man samma människa nu som då. Man glömmer aldrig de man älskat och alla bra stunder man haft ihop. 571 dagar sedan vi umgicks, men det kunde lika gärna varit igår. Och så hoppas jag det alltid kommer kännas.

Min fina morfar, som inatt har varit borta i 1,5 år ❤

Gillar

Kommentarer