Att se dem

Mina dansklasser är så mycket mer än att lära ut dans och steg.


Jag kan inte rå för det....
men märker jag att jag måste prata om något viktigt
eller att jag behöver göra något för att få andra att må bättre, peppa upp dem,
bekräfta dem eller bara låta dem få finnas så gör jag det och jag ser att det gör skillnad.


Under de senaste veckorna har jag har märkt att en ung elev kommer alltid ledsen till lektionen.
Oro, lite stress och hjälplöshet..
Utan att göra de andra uppmärksamma på denne elevs tuffa tillstånd
så försöker jag på mitt sätt förändra o påverka på ett positivt sätt och tar givetvis med alla kidsen i denna förbättring.

Igår när jag såg att eleven mådde pyton igen så frågade jag lite försiktigt: "vill du vila från dansen?" Eleven skakade snabbt på huvudet,
Jag frågade då: "vill du att jag får dig att må bra?" Jag fick ett nickade till svar.

Jag sa högt och tydligt till alla kidsen i gruppen att ibland har man tuffa dagar,
allt går inte som man vill,
man blir ledsen och man kanske inte förstår allt.
Men man kan få kroppen att bli glad.
Musik och rörelse ger kroppen endorfiner, man blir lycklig och ibland behöver man t.o.m. få skrika ur sig all stress som ligger och kryper i kroppen, man tömma dra ur ventilen.

Så.. vi gjorde en karatedans.
Japp.. Vi sparkade med benen,
vevade med armarna och gjorde en dansant kata där vi skrek.
Vi skrek allt vad vi kunde.
En del skrek för att det var kul, och någon skrek ur sin frustration.






Jag frågade eleven på väg ner i trappen efter klassen hur det kändes...

Jag fick ett stort leende som svar.
:-)

Det gjorde min kväll.


  • Dans

Gillar

Kommentarer