Det bästa med att blogga

Vad är det allra bästa som hänt dig, som inte hade varit möjligt om det inte vore för bloggen?

Hösten 2014 var början på blogglivet för min del. Då startade jag en reseblogg tillsammans med min kompis Sofie. Huvudorsaken till varför vi började blogga var för att vi ville dela med oss av vår resa med alla där hemma. Under vår fyra månaders resa, uppdaterade vi så ofta vi bara kunde och orkade, men när vi kom hem till Finland igen slutade vi blogga. Vi hade egentligen ingen orsak till att fortsätta blogga, eftersom största delen av våra läsare var de hemifrån som vi numera såg varje dag.

Hösten 2015 började jag blogga igen. Den här gången hade jag och Sofie fått tillökning av vår vän Juliette, som också skulle med och resa med oss. Vi reste tillsammans i två månader och vi uppdaterade flitigt i tur och ordning. Jag fortsatte resa till Australien och fortsatte därmed blogga på egenhand. Det blev till en vardagssyssla att uppdatera bloggen och jag började gilla det ännu mer. I nästan sju månader reste jag och bloggade så gott som hela den resan. När jag väl kom hem till Finland slutade jag igen. Vem skulle läsa min blogg om mitt mindre eventfyllda liv i lilla Ekenäs?

Hösten 2016 flyttade jag till Sverige för att plugga. Jag började blogga igen för att uppdatera alla nära och kära där hemma om mitt nya liv. Den här gången gjorde jag en ny egen blogg. Det blev roligare och roligare och jag kunde sitta timtals och lägga ihop inlägg till bloggen. Så mycket gillade jag det. Jag började även ta bilder med Olivia. Tack vare hennes inititaiv til att kontakta mig, skapades en ny vänskap som jag är så otroligt glad över - Tack Olivia! Det var även nu, som jag började få allt fler följare och kommentarer, som jag ivrigt svarade på. Jag började kommunicera mer med mina läsare och jag satsade ännu mer på att skriva roliga inlägg. Jag deltog i Nouws 30 dagars utmaning och placerade mig i topp 10, som jag var riktigt stolt över.

Sommaren 2017 fick jag ett erbjudande att göra ett samarbete på bloggen med företaget Carl Edmond. Det var första gången jag gjorde något seriöst och riktigt på bloggen. Det var en rolig erfarenhet och jag kände mig riktigt duktigt. Jag hade nu bloggat regelbundet i ungefär 1 år och jag älskade det. Jag fortsatte blogga lite grann under hösten 2017, men kände att plugget tog för mycket tid. Jag la bloggen åt sidan, men fick höra av många vänner att de ville att jag skulle fortsätta blogga.

Sommaren 2018 började jag igen. Jag skrev om min praktik på NA-KD och har fortsatt fram tills nu, då jag befinner mig på en utbytestermin i Hong Kong. Jag tycker fortfarande det är lika roligt att blogga och det får mig att vilja ta allt fler fina bilder. Det är så roligt då mina nya vänner här försöker läsa min blogg, även om de inte riktigt förstår svenska. Tur finns Google Translate.

Tack vare bloggen har jag fått ett stort intresse för att skriva och ta bilder. Jag hade absolut inte tagit lika många bilder som jag gör nu, om det inte var för bloggen. Jag hade inte kommit ihåg allt jag gjort, om det inte var för bloggen. Jag hade inte fått de fina vänner jag fått, om det inte var för bloggen. Jag hade inte kunnat uppdaterat alla nära och kära lika smidigt, om det inte vore för bloggen. Jag hade inte kunnat gå tillbaka till min gamla reseblogg och skrattat åt alla roliga inlägg och bilder, om det inte vore för bloggen. Att blogga är som att skriva en dagbok. Det är både roligt och lättande att skriva av sig och samtidigt dela med sig av vad man känner och gör. Att i slutet av dagen samla alla bilder och tankar jag fått under dagen, är något jag ser framemot varje kväll. Jag har utvecklats och jag vet vad jag vill. Jag kommer alltid kunna gå tillbaka till min blogg för att se hur långt jag kommit. Är jag ledsen, är det bara för mig att gå tillbaka till mina gamla, roliga inlägg, och muntra upp mig själv på så vis. Här finns allt. Bloggen är jag, Linda. Det här hade nog inte varit möjligt om det inte vore för bloggen.

#nouwautumnchallenge

Gillar

Kommentarer

Instagram @linda_finell