Torsdagen den 29 oktober

Välkommen! Värmande att du tittar in igen. En sämre uppdatering och jag förstår att många missat mitt förra inlägg så är du nyfiken så bara gå tillbaka och läs. Hoppas att jag kan dela med mig av något till dig, något på något sätt och om inte, en stor varm kram till just DIG kommer här

Jag har under ett par dagar laddat med energi för att bara ta tag i det, är det något som suger så är det pappersarbete och telefonsamtal som tillkommer då man är sjuk och framförallt då man är långtidssjuk. Inte pappret eller samtalet i sig utan hur man går till väga, hur man ska förklara och sätta ord, det är jättesvårt.
Jag är inte dum, jag förstår väl att någon tänker ”konstigt att hon inte kan gå och jobba när hon kan ta en fika med en vän eller går in på Ica och köper lite frukt” - Hej! är du ute och går? Är du frisk nu??? fick jag höra häromdagen då jag utvidgat min promenad till grannområdet...
Jag har all förståelse. Vi svenskar har oerhört svårt att sätta in oss i alla våra svåra, olika situationer så det är bara att följa sitt eget hjärta. Det är bara en själv som vet. Jag i dagsläget måste hushålla med min energi då jag inte syresätter mig ordentligt och väljer jag då just den dagen att lägga den på att ta en fika med en vän så är det just det den dagen och mitt Ica besök som bestod av smyga igenom via närmaste vägen till fruktavdelningen, ta vad man skulle för att snabbt betala och ut igen gjordes enbart för ren träning.
Det ska inte överdrivas, man ska inte vara för snäll och samtidigt ska man bli betrodd. Det är oerhört svårt,. Jag fick i helgen höra från en sköterska; ”med facit i hand i dag så skulle du stått på dig och tagit mer plats i sjukvården i mars/april när du var som sjukast, inte varit så försiktig och snäll” Den meningen ger mig kraft idag då jag återigen ska ha samtal med försäkringskassan som bokat in mig på ett Bedömningsteam med läkare, sjukgymnast, arbetsterapeut och psykolog i Borås. Ja alldeles sant. Jag hoppas att ni förstår att jag har, får frågor och funderingar för denna process. Jag har nu fyllt i frågeformuläret och min medicinlista som ska ska skickas in och jag hoppas innerligt att samtalet i eftermiddag ger mig information och gärna om att jag inte behöver åka till Borås.

Det är nu ett par dagar senare utan samtal och svar från försäkringskassan och efter att jag precis haft ett riktigt anfall med sämre syresättning eller vad ska jag skriva? Vad ska jag kalla det? Egentligen, vad är det?
Jag får känslan av att inte kunna andas, få luft som normalt, det känns som det tar slut. I stunden
kämpar jag, drar efter korta andetag samtidigt som jag i samma sekund blir yr, illamående och känner mig svimfärdig. Stressen stiger och jag försöker i ivern tänka på vad jag ska göra för stunden. Försöka hitta andningen och andas långsamt och ta de djupa andetag som jag försökt lära mig hos min fysioterapeut men för stunden går det bara runt. Jag försöker djupandas men ju mer och djupare hostar jag och känslan av att inte få luft gör mig rädd. Tårar kommer som på ett sätt gläder mig då jag under covid-tiden gråtit med tårar som jag inte gjort sedan min Sjögrens tillkom, alltid någon glädje i något men tyvärr hjälper gråten mig inte utan försämrar bara situationen. Det går bara runt.
Håkan som var hemma denna gång frågar om vi ska ringa ambulans eller åka in men jag skakar på huvudet. Det lugnar sig även denna gång och nu säger en del av mig att jag kanske just denna gång ångrar att Håkan inte ringde. Inte på ambulans men kanske ett samtal med förhoppning om nya råd för situationen och varför? Den andra delen av mig, sidan med rädslan tackar mig för att vi inte gjorde det men nu har jag bestämt att OM det blir en nästa gång, rätt eller fel så ska vi ringa.

Ja jag både blir och är rädd! Jag får luft såklart och om inte så svimmar jag och kroppen tar över så egentligen varför bli, vara så rädd? men varifrån ska jag hitta kraft och energi till mer sådana här kraftiga bakslag? Det var riktigt längesedan nu men orkar verkligen inte med ett till. Jag vill och önskar bli frisk nu.

Ny dag, en jättefin höstdag med mörkret, mysfaktorn som kommit som är på ett annat sätt på hösten samt alla älskade ljus vi tänder. En fin dag har det varit men jag har från det att jag vaknade varit helt jäv…slut efter gårdagens anfall Pratat med mamma via telefonen och berättade om gårdagen och efter det lyfte jag upp att jag generellt är bättre än för fyra veckor sedan. Det är så viktigt men svårt att se de små framstegen. Jag har både flyttat hem från stugan och att jag har fått beröm för framsteg både hos både fysioterapeut och logoped.

Kraften den dagen till att blogga vidare tog slut, blir oerhört trött både mentalt och kroppsligt efter anfall och denna dag gör jag det enkelt för mig genom att bara kopiera in textraden från ovan; ”jag har precis haft ett riktigt anfall med sämre syresättning”
Det blev, var två anfall under den helgen. Precis likadana, utan förklaring och även utan någon teori om varför de uppkommer. I fredags när det kom hade jag inte gjort någonting på dagen mer än vilat i sängen, ätit frukost och tagit min lilla promenad.
Jag skrev sist att jag inte skulle orka med ett till men det gör man ju och jag kommer att klara så mycket mer i mitt liv. Allt stärker en sägs det och är det någon som stärks i livet av all denna skit så är det Simon. Denna gång var det han som både satt och låg bredvid mig och hjälpte mig med hjälp av sina egna lugna andetag hitta mina. Jag blir så ledsen i skrivande stund då jag åter känner frustationen av situationen/situationerna som blir och hur mycket min man och mina barn får ta. Hur roligt är det att ha mig till fru och ha en sådan här mamma?
Mycket finns nu inom mig men får vara kvar där för stunden. Tack igen Simon för att du fanns vid min sida och Tack Albin för telefonsamtalet jag inte kunde svara på då utan fick bytas ut till en hälsning. Jag älskar er HåkanAlbinSimon Jag är fru och mamma till er och det är så mycket annat i livet än detta jag skulle vilja ge er

Jag lägger nu min vår och sommar bakom mig och fortsätter sikta på hösten, en läknings tid. Börjar med att åka till Borås nästa vecka men först en fin Alla helgons dag och alla själars dag.
♡Sprid bara glädje♡
Visa omtanke och håll avstånd!

Gillar

Kommentarer