Torsdagen den 1 Juli

Här är jag, på väg in på mitt efterlängtade sjukhusbesök. Kliniskt fysiologiskt laboratorium, avdelningarna för Hjärta och Lunga där dem båda skulle undersökas, checkas och granskas ordentligt. Äntligen var det dags och vilken upplevelse det blev av det..

Vi börjar med lungorna.

Paket 3 gjorde jag om det nu säger något för någon. I form av olika stationer mättes här Lungfunktionsnedsättningen, utandningsvolym och hur mina lungor fungerar.
På varje ”station” gjorde jag ett par försök men det gick bara inte. Det var jättesvårt. Jag hostade galet mycket på någon och på en annan kändes det som om att jag skulle kvävas och fick panik. Hur mycket jag än försökte och tog i så gick det inte uppmätas något resultat av blåsningarna.
När jag nu går in i journalen ser jag att jag ligger mellan 68% - 84% av förväntat i utandning och en och syresättning på ca 84%

Hjärtsidan var nästa utmaning.

Här väntades arbetsprov, ett cykeltest och ja, det står ett cykeltest för att testa hur kroppen fungerar när jag anstränger mig. Jag tror ni är många som redan förstår mitt resultat.
Vi började även här med att prata en stund och ganska snabbt fick jag hoppa upp, för mig det stora monstret motionscykeln.

Jag har haft lång tid på mig för att mentalt förbereda mig och jag har hört mig för, via läsning i Facebooks ”Covid grupper” så är både påläst och förberedd men ändå orolig och rädd.

En massa elektroder, sladdar med sugproppar sattes på mig samt pulsmätare och syremätare och redan, jag bara satt stilla på cykeln så kände jag av i bröstet på grund av att positionen, vinkeln, lutningen som blir då man håller händerna på styret. Oron steg över hur det skulle gå då vi inte ens börjat innan jag kände av aktiviteten. Det var svårt att fokusera och att lyssna på instruktionerna så tillslut var jag tvungen att fråga om jag fick släppa händerna lite från styret.

Jag hör hur den ena sköterskan till kollegan säger;
- Hon var påverkad när hon kom in i rummet så kanske ska sänka lite, vi börjar med 20 minuter på den lägre hastigheten.

Jag hörde, tog till mig och tänkte: det kommer gå bra, bara att ge järnet och tiden är bara lite längre än när jag går min dagliga promenad.
Min fokusering hade tryckt bort min oro och nervositet och rätt som det var, var jag igång.
Trampade på, till en början försiktigt och lugnt men nästan direkt pekade sköterskan som stod bredvid mig på displayen och sa att jag var tvungen att cykla fortare, var tvungen att komma upp till sextio något vad det nu mättes i, kanske v/min

Jag trampade på och försökte bortse trycket på bröstet som bara blev värre och värre, hostattackerna kom. Jag tog i allt jag hade, kämpade på under hysterisk gråt och sen kom allt, som en käftsmäll. Jag trodde bröstkorgen skulle sprängas, mjölksyran i benen blev kraftigare, blev yr och fick sedan känslan av ingen luft. Allt inom två minuter och utan att jag minns ligger jag istället på britsen i rummet med läkare och specialistläkare bredvid och över mig.

Här lyssnas det igen på hjärtat och det görs även ett ultraljud då av specialistläkare Erik. Han sa att hjärtat såg bra ut med normal funktion. Han berättar också att om kroppen har varit med om en kraftig infektion så kan det ta oerhört lång tid för återhämtning. Han nämner inget om Covid utan använder bara ordet infektion men det kändes så bra - mitt hjärta mår bra.

Summan av dagen var att det var oerhört jobbigt och precis allt. Att gå dit, utföra uppgifterna och ta emot resultaten av dem.

Vilken Midsommar!
Kraft och ork till lite make up, värmeborsten en kort stund i håret och delaktighet med Lunch i Hjo med mamma och Håkan på dagen och mysigt och roligt Midsommarfirande på kvällen med några av bästa vännerna.
Ett foto säger mycket men man vet aldrig sanningen bakom det med leendet, jag var med genom protokollförare och rösten höll bra hela kvällen. Jag måste och får vara nöjd, det är som det är och jag var med!
Tack mamma och vänner för dagen

Igår var det en sådan där dag då det var svårt att bromsa sig själv när man ville göra så mycket mer och mer än man vet man kan. Det gäller att vara stark i sig själv, lyssna inåt och försöka förstå vad kroppen just då och nu godtar och det blir lätt för mycket. Idag är bromsen i då det väntas utflykt med Håkan i morgon. Allt i livet just nu handlar för mig om energi, jag samlar och spar!
Fin Juli månad, njut och ta nu tillvara på den ordentligt!

Gillar

Kommentarer