Tisdagen den 22 Juni

Hello!! Hur har du det i sommarvärmen?
Vilket fantastiskt väder vi haft, älskar det fullkomligt och förstår det mer idag då min kropp sparkar bakut då det är mulet och regn med åska hänger i luften. Snart Midsommar och alltid lika spännande år efter år - underställ eller klänning...

Igen så har jag många dagar skrivit och idag är det tisdag och över en vecka har gått sedan Simons stora dag, Student. Är fortfarande i någon slags urladdning av dess like men så glad och lycklig över att det blev som det blev. Tack från hela hjärtatVerkligen ett stort Tack till alla som gjorde Simons dagJag tror inte man kan tacka tillräckligt många gånger, är så tacksam för det och all hjälp av nära och kära med förberedelser innan.

Det har varit många tankar och mycket oro inför den dagen likväl som Julafton och min Födelsedag jag älskar men sådana kommer tillbaka kommande år, en student tar man bara en gång i livet och jag ville så gärna vara med och vara delaktig av dagen.
I vintras trodde jag det aldrig men för bara en månad sedan kom hoppet att jag skulle fixa det på det sätt som jag önskade och jag började så smått med förberedelser jag kunde göra sittande och halvliggandes i sängen/soffan korta stunder under dagarna. Knutit glå/gula band till servetterna och champagneglasen, fixat till Simons vänners halsar som man i år fick åka runt och lämna tidigare, små påsar med småsaker i till alla barn, limmat studentmössor av papper, gjort godispåsar ...mm mm Älskar pyssel och skulle vilja göra så mycket mer av det egentligen.
Det lilla kanske gav lite glädje och jag fick göra något meningsfullt med ett bra tidsfördriv. Återigen, varför så mycket oro…varför så många onödiga tankar

Förberedelser med mycket värme och lycka. Tar vad man har och gör vad man kan med det man har men förberedelser är en sak, det är sedan gästerna som gör det. Jag älskar kalas, fest, högtider – känslan och pirret i magen från start till det djupa andetaget när den sista gästen gått och flaggan fortfarande är i topp. Nu kommer det och det som kommer komma igen - Ett oerhört stort tack till alla, på alla sina sätt som gjorde Simons dag så minnesvärd

Jag var med hela kvällen och så glad för det. Vi hade pratat oss samman och jag skulle absolut inte göra någonting...sitta stilla, gå så lite som möjligt och prata med gästerna skulle jag göra. Plocka, ställa fram osv skulle Håkan ha koll på och vi skulle be om hjälp.
Det gick bra, några gånger fick jag avbryta för att rösten tog slut och en vän såg mig och räddade mig då jag försökte sätta på en kanna kaffe, ja, det är oerhört svårt att låta bli att inte göra och en sådan sak går inte ihop när man är trött. Huvudet, hjärnan gör precis allt annat än rätt.
Ser idag att jag ser oerhört pigg ut på vissa foto men samtidigt på något så ser jag i mina ögon hur jag egentligen mådde. Kortet i skogen när jag och Håkan är och hämtar björkar är taget bara ett par minuter innan efter att jag nästan svimmade och blev liggandes på marken, svårt att ropa på Håkan också när man inte får fram något mer än något kraxande ljud. På ett annat foto, på mig och Simon tänker jag att mitt bröst sprängs snart, måste sätta mig.

Jag låter nu återhämtningen ta tid. Jag har nu lagt ångesten bakom mig som Instagram och Facebook ger i sina flöden på det perfekta tillfället och jag då ställer jag mig tusen frågor; är de andra studenterna lyckligare? Simon var överlycklig och mer än nöjd med allt men kunde vi gjort mer?

Jag skrev om ångest precis...Här är vårt familjekortet från studenten, ja detta blev det. Skrattar högt igen....Herreguuud...men vi har en massa fina bilder på allas våra näthinnor. Foto för mig är oerhört betydelsefullt men som alltid missar jag att fota, oavsett hur många gånger jag tänkt på det innan, är visst inte meningen. Min pappa var en riktigt duktig fotograf och tog alltid en massa kort, förlitade sig alltid på honom så även om jag kände att han var med oss hela tiden så tänker jag att det var hans sätt att visa att han var med ossTack Wilma igen för att du räddade mig

Jag är i återhämtning ifrån Studenten men jag har också återhämtning ifrån vårdbesök som varit – Reumatologen, Kliniskt fysiologiskt laboratorium, arbetsprov på lungmottagningen och läkarbesök på Vårdcentralen, inte konstigt det är som det är. Jag har nu absolut inte någon egen energi och därav har jag ingen energi att ge, önskar det var annat men min den kommer!

Vaccineringen i Sverige är i full gång och det är ju fantastiskt! Dem i min närhet som vill har snart tagit båda sina sprutor.
Det var ganska längesedan, tidigt jag fick och jag har nu fått frågan igen både här och privat;
- Vaccination, hur tänker du?
Frågan är oerhört svår och en mycket känslig.
Vi alla "LångtidsCovidare" får olika råd, olika beroende på vem man pratar med och vilken region man tillhör i landstinget. N
ågra som tagit det blir bättre, några sämre.
Jag själv är rädd för att ta vaccinet. Rädsla finns av att bli försämrad, att jag ska bli ännu sämre. Att tillsätta ett vaccin till min kropp som inte är frisk känner jag är helt galet, tänker och resonerar att då får kroppen kämpa med det dubbla och om kroppen inte kunde ta hand om det första gången, vad skulle hända? Bli mer påverkad? Mina lungor är än, inte nu efter ett år och tre månader bra och det är bara ett av mina kvarvarande symptom.
Jag fick i tidigt stadie en vaccinationstid och då sa min magkänsla nej utan någon annans påverkan. Jag tog beslutet att avstå och gav då dosen till någon annan. Kanske det är en samhälls sak som man bör rätta sig till och ta det då det på sikt bidrar till att minska smittspridningen, vilket då verkar nödvändigt...
Idag står jag fast vid det och jag har än så länge inte blivit rådd av någon läkare att ta den, om så kanske jag tänkt annorlunda. Några förstår mig säkert, några andra inte. Jag är ju heller inte ensam, det är många som inte kan ta det och många som har och kommer att välja att avstå från vaccinet. Man gör som man vill och alla parterna måste acceptera varandras val.

Nu kämpar vi tillsammans vidare så ska vi snart kunna gå åter tillbaka till det gamla, normala liv jag önskar! Stor varm Kram och nästa gång tar vi sammanställningen av mina läkarbesök och vad som tänkt hända framöver

Gillar

Kommentarer