Tisdagen den 22 December

Inte långt till årets Jul nu och jag ligger för stunden i sängen med sämre syresättning och med en värkande bröstkorg. både fram och bak. Jag har, fått i mig för mycket torr och dammig luft som satt sig i luftrören vilket gjort att jag börjat hosta mer och därmed fått muskelbristning vilket gör ont och än ondare då jag hostar men innan den historian har jag mått så mycket bättre och det varade denna gången flera dagar i sträck. Ler stort nu när jag skriver det, så glad och tacksam över de bättre dagarna.
Jag har startat om många många gånger, både innan med enbart min SLE och nu med Covid som verkat övergå i skov vid för stor eller för mycket aktivitet. Har du själv startat om någon gång? När ett kugghjul i den fantastiska kroppen har spårat ur och behöver sig en rejäl knuff i rätt riktning. Jag kommer igen. Numera finns det kraft och energi och en annan livsglädje. Det kommer att ta tid denna LångtidsCovid, mer konstigheter kommer det komma och jag fixar det. Jag har nu i jultider en säck med syre som jag ska fördela, undanhålla med under dygnet. Det är oerhört svårt och har misslyckats gång på gång och känner sällan att jag har syre över när väl kvällen kommer och jag ska sova. Men att jag ligger här med mitt gnäll samtidigt som jag stressar upp mig och ångest kommer över mig för att Håkan även denna jul får göra precis allt och lite till, kommer jag ingen vart med, det hjälper inte. Jag är hemma, har mina organ, kroppsdelar och det är ingenting jämförelse med andra. Simon och alla andra diabetiker ska fördela sina små droppar insulin till det dem äter under dagen dagligen och ta en spruta för att natten ska ge ett så jämt blodsocker som möjligt. Min skit är ingenting och framförallt inte livshotande, bara lite självömkan från mig och jag kommer igen.

Sällskap av Charlie (Albin o Wilmas hund) har jag måndag till torsdag och ett mysigt sällskap. Dock får jag mycket hjälp av Håkan och Simon de gånger då kroppen inte alls fixar att gå promenaden men de dagar jag kan, gör mig det gott.

November är den månad jag tycker sämst om under året, därav jag hade önskan av att då gifta mig. Årets var en händelserik och samtidigt lite tuff månad då jag fick backa i min rehabilitering och haft ett par ”andnings anfall” men också däremellan gjort och upplevt annat.
Jag har ”Coronaumgåtts” med vänner och jag har sett annat än mina väggar här hemma. En kväll blev det spontant med vänner med mjukisarna fortsatt på och enbart en borste drogs genom håret. Vilken nivå men det togs tillvara på tillfället och så betydelsefullt. Likaså kaffet som gemensamt togs i vardera ände av soffan med andra bästa vänner. Allt innan restriktioner och kanske helt fel gjort men alla var och är friska och vi höll våra avstånd. Alla gör som man vill och tar sitt eget ansvar. Jag saknar alla. Det gör verkligen ont i hjärtat. Kommer alla hitta tillbaka till varandra?

En dag så äntligen tittade denna sol och blå himmel fram en kort stund. Det prickades in på rätt dag och jag blev alldeles lyrisk och tackade både den ena och den andra för det under promenaden. Kanske har det varit saknaden av den som gjort mig så frånvarande här...
Lystes upp gjordes däremot den 18 november. Vi packade bilen med både varma kläder för utomhus på Västkusten, SPA-kit samt kläder för en kvällsmiddag. Så mysigt och underbart. I våras/somras trodde jag faktiskt inte att jag skulle känna den känslan igen och har man sedan längtat efter något mycket och länge så tror jag att känslorna förstärks i stunden.

Vistelsen på Stenungsbaden och firandet av tre år som gifta var helt underbar.
Vi började med att parkera bilen så långt fram vi kunde för att kunna gå lite på klipporna och känna vinden i håret. Vädret var vad vi räknat med, ett riktigt november väder så väldigt skönt att krypa ner i alla olika pooler som sedan fanns nere på den stora spa avdelningen. Wow så fint, snyggt och bra det var, vilken miljö och vilket ställe.
Champagneglasen i present från mamma var med, likaså champagnen från dagen. Örhängena; “En ring är rundad och en ring är kantig, som två människor med unika personligheter som kompletterar varandra och blir en, starkare enhet.”- EFVA ATTLING...jag fick har suttit i sedan dagen och glaset uppskattades ordentligt av Håkan.Älskar dig Håkan

Kämpa på nu för att covid-19 inte ska få drabba dig eller varken dina eller mina nära och kära!
Det här livet, det annorlunda året som varit och är,
med en kropp som aldrig tycks vilja bli frisk lovar jag att ni inte vill leva!

Skickar all min kärlek och styrka till er alla och låt nu julfriden infinna sig!

Gillar

Kommentarer